min sambo vägra söka hjälp, ganska akut nu!!!

Du Dahenkiz, jag gjorde likadant som dig, gick in i arkivet och letade stoff till ngt att skriva om när jag var ny här.

Problemet är nog att din pappa inte kan koppla ihop alla sina delar, utan blir en splittrad människa som man kan säga bara är en skugga av sitt forna jag. Du måste ta till dig vad han faktiskt säger, för det är den delen som manipulerar med honom, nämligen rösten som samverkar med tystnaden.

Du kan alltid säga det är inte han jag älskar, men det ska du göra definitivt, för älska den som behöver det mest. Sedan kan man älska en person i etapper utan att låta det ta övertaget över ens egna liv.

Sin egen familj ska man alltid värna om i första rummet. Precis så har ex min bror behandlat mig. Men man har olika känslor för olika människor.

Jocke,

Eftersom den låg så högt upp så trodde jag den var aktuell. Jag är ingen inläggsfiskare. Ville bara framföra hur jag gjorde...

Nissegossen skrev: Henke, det är ett år sedan denna tråd var aktuell. Alla kommentarer nu är just nu out of sight...., med andra ord passé

Uppmärksammade det nu när ni sa det. im out...

Jag tycker du skall säga du till mig! Jag hade en gymnastiklärare i högstadiet som var en av de som stod bakom du reformen i Sverige! Jag träffade honom för några år sedan för jag hittade hans portfölj i närområdet och såg till att han fick den tillbaka. Han är mycket gammal nu. Hur som helst bjöd jag på fika hemma hos mig och jag fick en akvarell av honom som tack för hjälpen. Jag visste då inte vem har var. När jag fick reda på det letade jag fram slutbetyget från högstadiet. Han hade då gett mig en 3a i gymnastik.

Han berättade för mig att han var Kapten och kompanichef i den svenska kontingenten på 5000 man från Sverige som stred för Finland under Finska vinterkriget!

Jag håller honom högt!

Det vore dock intressant att veta hur det gick för denna trådskaparen med sin pojkvän.
Kom ni iväg till ett sjukhus?

Hej

jag är medveten om att det nu har gått snart två år och att trådan numera är inaktuell. Men det var väldigt många här som brydde sig om mig så jag vill tacka er för ert stöd. Jag såg även att någon ville veta vad som hände med oss.

Jag var inte riktigt ärlig när jag skrev här för två år sedan. Hans misshandel var mycket värre och frekventare än vad jag skrev. Men i alla fall han åkte aldrig till vårdcentralen den dagen istället var han värre mot mig än någonsin tidigare. jag var tvungen att springa ifrån honom för att kunna ta mig till jobbet. När jag sedan kom hem på kvällen fortsatte misshandeln. Det slutade med att jag ringde till polisen. Han blev dömd till rättspsykiatrisk vård.

han var endast inlåst några månader. Men han blev inte frisk, han har stört mig på flera sätt sedan dess att han blev släppt. Jag lyckades få ett besöksförbud men det har gått ut för länge sedan.

Han har bland annat varit och lagt diverse saker i min brevlåda (detta var innan han lyckligtvis flyttade ifrån staden). Han har skickat mail till min nuvarande pojkvän där han anklagar mig för att störa honom. Han bad även min pojkvän se till att jag slutar med det. Han har även anmält mig till polisen; han påstod att jag hade försökt ta mig in i hans lägenhet och att jag står och skriker utanför hans dörr varje kväll, vilket jag självklart inte hade gjort. SÅ den förundersökning avslutades på en gång. En gång ringde han till mig och var jättearg för att jag skulle ha gjort något "skämt" mot honom. Han var helt väck när han ringde så jag förstod inte riktigt vad han pratade om. Enligt honom så stör jag honom hela tiden. Men i verkligheten så har vi ingen som helst kontakt förutom den gången han ringde till mig.

Jag hoppas verkligen att han inte söker upp mig.

och tack för ert stöd

(eftersom jag inte kommer ihåg mitt lösenord kan jag inte skriva i mitt gamla namn, men det är alltså jag som är Thea och startade den här tråden).