Min arga mamma

Min mamma är stödjande, men jag känner ändå att jag inte kan berätta allting. Vill skydda henne från det värsta.

Ja, man säger ju inte allt till någon släkting, jag vill inte heller berätta allt, speciellt inte till morsan. I alla fall i yngre år.

Ungefär 70 % av anhöriga bär på schizofrenigener. Det kan göra att de inte orkar lika mycket som normalt. Om inte de orkar kan de bli arga och förbannade. Detta för att minska sin egen arbetsbelastning. Just det här har inte psykiatrin inte fattat utan de tror att anhöriga kritiserar av andra orsaker.

Medlemmar i schizofreniförbundet skyller allt på sina schizofrena anhöriga. Att de själva
inte är helt psykiskt friska hörs aldrig ett knyst om.

Det är c:a 40 % av anhöriga i Sverige, som själva behöver viss vård. Deras problem är nog främst kognitiv nedsättning, som gör att man inte orkar med så mycket fastän de formellt sett är psykiskt friska. De drabbas lättare då av stress och orkar inte så mycket. Om de inte orkar blir de arga och irriterade. Kan skälla och kritisera för att minska sin belastning.

Mamma ska alltid komma med frågor. Jag tackade nej till mat idag o hon började genast prata om sömnen. Sover du, bla, bla, bla? Jag sa inget konstigt till henne, pratade inte ens om utomjordingar. Min syster behandlas väl, det retar mig att jag behandlas som ett fån.