Jag tror att mamma är arg på mig för att jag aldrig gjorde nåt med mitt liv. Hon reagerar ibland med ilska. Jag är likadan (mot vissa). De flesta jag möter är hyggliga och trevliga personer, men de har inte potential att komma mycket längre än så. Då pratar jag sport och film med dem. Min mamma är en Jack of all trades and master of all, nästan i alla fall. Då är jag där och vill få allt perfekt. Jag lägger mig i och kan också bli arg, fast det är dumt. Jag lägger ingen energi på "dumma" människor. Min mamma är bäst! Fast den där ilskan...
Min mor var inte arg av sig. När jag berättade för henne att jag var psykiskt sjuk, blev hon överbeskyddande och tillät inte mig att göra något farligt, vilket jag tidigare fått hjälpa släkten för de ville att jag skulle göra farliga jobb, efter det tillät hon ingen skulle få mig till att göra det.
Min mamma är en surkärring. För ett tag sedan sa jag till henne (per telefon) att jag var trött på hennes passiva aggressivitet. Då lade hon på. Idag blev hon sur igen för att jag skämtade med henne.
Det händer ofta att jag önskar att jag kunde bryta med henne. Har ju brutit med pappa.
