Vilken diagnos kan vi förvänta oss?

Clozapine har bäst effekt av alla och minskar också dödligheten i självmord, vilket inte andra preparat gör. Dessutom de som får preparatet är mindre benägna att avbryta medicineringen på egen hand. Det kan vara så att man avbryter medicinering för att effekten är dålig. Risken för tardiv dyskinesi är mycket låg för Clozapine. Om man röker, så brukar man röka mindre när man får Clozapine.

Pratade lite med hans läkare idag. De har stannat upptrappning av medicinen och istället börjat ge honom nån enzymhämmare som heter nåt på F för att öka effekten av medicinen innan de fortsätter upptrappningen. Suck! Han är fortfarande bara på 100 mg Leponex.

Hon sa även att han troligen kommer att bli diagnosticerad med någon sorts schizofreni men de har fortfarande 3-4 olika undersökningar/tester han ska igenom.

När han är på avdelningen är han ofta rädd och har mycket ångest och är paranoid. När han är hemma hos mig och vår son är han sig själv till 95%. Tycker det är himla märkligt och tänker att schizofreni väl borde vara mer konstant och inte växla så beroende på vart han är och vem han är med?

Jo, schizofreni kan uttryckas olika på grund av vem man umgås med.

Jag pratar inte om mina problem. Med någon jag känner. Jag vill inte att nån ska se mig som annorlunda. Men när jag blir psykotisk blir det uppenbart ändå. Jag tänkte han kanske inte pratar om problemen för att inte belasta er?

Geta skrev: Jo, schizofreni kan uttryckas olika på grund av vem man umgås med.

Okej, ja, då så...

koi skrev: Jag pratar inte om mina problem. Med någon jag känner. Jag vill inte att nån ska se mig som annorlunda. Men när jag blir psykotisk blir det uppenbart ändå. Jag tänkte han kanske inte pratar om problemen för att inte belasta er?

Nja, kanske. men det är väldigt synligt på honom när han har ångest och blir rädd så jag inbillar mig i alla fall att jag vet ungefär hur han mår. Sen är han nu i en lätt(?) psykos säger dom.
Jag tror visserligen att han blivit så van vid ångesten att man inte ser och hör det på honom på samma sätt.
På avdelningen har han av och till massa långa stopp när han pratar och klarar inte att komma ihåg saker så länge att han kan föra ett normalt samtal men här hemma finns det inga sådana problem.

Miljön kan vara a och o.

Jag hade hempermissioner från sjukhuset på 80-talet, varje helg. Och kunde vila lite och det var drägligt, även om huvudet var kvaddat, biokemiskt.

Men på sjukhuset var det tyvärr ett helvete på jorden, även om jag mådde bättre den perioden som jag nu berättar om än första totalkvadden.

Vad min mor fortfarande säger ibland, fast iofs mer för några år sedan, var att "du är ju frisk". För jag kan förklara lite min sjukdom. 8O

Dom i kyrkan sade samma sak. Men det är komplicerat - vad jag kom till kyrkan via kommunaltrafiken på för sätt, är otryckbart. :skifta

Jag tror dock hjärnan hämtar sig med tid och samtal - men svek är inte lätt att klara om man är inlagd.