Har kommit på en ny modell för hur det kan vara. Istället för att se det som två saker: det friska och det sjuka, så är det en och samma verklighetsuppfattning i grunden, men med olika mycket vanföreställningar.
Det liknar natthimlen. Den ser man sällan hela eftersom man står upp eller sitter ner. Vissa stjärnor kan vara skymda av moln (vanföreställningar), ja är man akut sjuk så har man väldigt mycket såna saker ivägen. När man är återhämtad, har de flesta molnen skingrats, men en del av himlen kan fortfarande vara täckt av moln utan att man ser det, för man har fokus på annat.
Den här viljan att se det som två saker kommer nog ifrån att jag velat förskjuta det sjuka och se det som ett separat tillstånd. Den nya synen på det hela gör att jag inte glömmer att trots att någon är sjuk, så har de en fungerande verklighetsuppfattning också bland alla konstigheter.
Prata inte med hat i munnen!
