Imperativa röster

För djävligt med uppmanande röster jag lyder inte, men känner av anklagelserna då jag inte gör som de säger, det är inte harmlöst som man kan tro i stunden, vad de anklagar än för att man inte gör som de säger, men det är mitt liv, de har inte med att göra med vad jag gör, ändå anklagad och mår skit.

Imperativa röster. Så sa sjuksyrran att det hette det jag har.

Kommer inte med några positiva bud.

koi skrev: Imperativa röster. Så sa sjuksyrran att det hette det jag har.

Kommer inte med några positiva bud.

Be till Gud att han hjälper dig!

Ett problem är att jag är otroende.

Om du har röster varifrån kommer de? Om de nu är av ondo, kan du då inte göra som Jesus uppmanar oss att gå in i vår kammare och be till Gud? Jesus har lovat oss att vi får ett svar, om vi gör så och ber till Gud. Ordet bön betyder samtal. Så gå in i din kammare och prata högt om vad du vill ha sagt, enligt Jesus får du ett svar kanske inte som du tänkt dig, men att du får ett svar. Då om du får svar är det ju uppenbart att Gud finns där även för dig. Pröva, får du svar, vad tvekar du då på?

För sent att gå in i rummet och prata. Pratar högt med rösterna redan, i korridoren, framför personalen. Rösterna ljuger och hittar på. Säger att det finns mördare på avdelningen. Att jag ska skada mig själv. Att jag ska skada andra. Det skrämmer mig mest. Anklagar mig för saker. Lurar mig att jag är osynlig.