Cosmos;
Menar Du att ett barn/tonåring som levt ett "normalt" liv med aktiviteter, kompisar osv...går in i en så svår psykos med inläggning och dygnetrunt-bevakning pga mammans (=mitt) psyke? Jag antar att man sällan sätter en så "stark" diagnos på ett barn som schizofreni, och jag hoppas ju att sånt inte sker lättvindligt... Och att det är viss skillnad på ett osäkert/otryggt barns uppträdande än hos ett barn med stark psykos?
Admin 1 och NG;
Jag har ett personligt ombud som jag är mkt nöjd med. Har genom denne bland annat fått hjälp att anmäla avdelningen för de rena fel som begicks under en av perioderna sonen vistades där.
Isa-Alise;
Min sons psykos startade med att han slöt sig allt mer inom sig själv, stängde in sig på rummet, ville inte träffa varken kompisar eller familj. Han såg saker som inte fanns, allt ifrån hundar och enorma krypdjur till utomjordiska varelser eller "spöken"...som "pratade" med honom, angrep honom eller blockerade vägen för honom. Han hörde ljud som han bad skulle sluta för det värkte i öronen på honom, och han kunde känna det som om nån lade is nånstans på kroppen och skrek "ta bort det".... Vidare så kunde han kasta tallriken med mat med ett vrål hur han kunde serveras levande ormar, ålande blyertspennor osv... Böcker och pennor o sånt kunde i hans ögon förvandlas till hemska monster som skulle slita honom i stycken. Täcket försökte strypa honom. Lyset i taklampan var på väg in i hans mun för att stjäla syret.... Ja, listan kan göras hur lång som helst...
Jag känner igen det med tillbakagång i utvecklingen. Han är mer "barnslig" nu - ungefär som en 7-8åring, och skolarbetet påverkas så att han har svårt med inlärning/minne och särskilt med matten. Det låser sig helt där (matten). Minnet är påverkat annars oxå, han kan ofta inte redogöra för vad som hänt dagen innan. Han pratar ofta osammanhängande, kan byta ämnen flera gånger i samma mening, eller stanna upp och liksom har glömt vad han pratade om... Det är jobbigt för honom att vara bland mycket folk, han känner sig iakttagen och liksom "bedömd" hela tiden. Han går i enskild undervisning vilket jag tycker är bedrövligt eftersom han därför blir så isolerad, samt att de lärare han har inte har någon special-kompetens för barn med särskilda behov (något som jag trodde var ett krav inom skolan att tillhandahålla).
Så en fråga om Fluanxol oxå;
Hur snabbt märker man om man slipper biverkningar när man börjat ta den? Är det så att vissa biverkningar kan komma med tiden, medans andra i sånt fall kommer direkt när man börjar? Finns det nån eller några andra mediciner som liknar den i sättet att påverka? Jag har knaprat så många sorter så det är väl halva FASS som passerat min kropp...
Tack alla för Ert tålamod med mig och mina frågor!
