Seroquel till barn samt Fluanxolfrågor

..MEN det är tur att han har dig i allt det här!
Du verkar vara en oerhört omtänksam och kärleksfull mamma!!!En eloge till Dig! :hjärta

Karin, det du beskriver om stöd finns! Det kallas för stödfamilj. Prata med soc om det, för det är de som ger möjligheten. Kika här vad vi föräldrar har att säga om det på diskussioner i tidningen.
www.viforaldrar.se/forum/view-me ... e_id=17916
Du får det alltså genom soc och min granne har det till sin pojk, förr mer en nu, för hans pappa är med i bilden igen, eftersom han har återkommit ifrån Indien, som han har varit i.

nu är det ju så, att precis som du stod hon ensam med sin pojk och hon har fått hjälp förut i alla fall från soc.

tycker verkligen att du skall kontakta soc! eftersom det är kommunalt så, är det nog olika vilken kommun du nu bor i. Jag har ingen aning om var du bor annars hade jag gjort ett sök, på vad som gäller för dig.

Google sök på stödfamilj[/url:3k89g1il]

Till Gäst och NG;

Tack för Er omtanke och värmande ord! :dans

Jag har haft kontakt med socialen under ca ett halvår...tyvärr utan någon hjälp till avlastning eller placering - jag har försökt fått till ett "vettigt" boende, så som jag ser det - på ett behandlingshem...men läkarna anser tydligen att det är okej att min son bor hos mig, och går sina futtiga timmar i enskild undervisning. Jag har kämpat för att få vården att ine vilka brister som finns i min sons tillvaro - allt sedan han sjuknade in (för alltså mer än 2 år sedan).
Tog alltså även kontakt med soc. för dryga halvåret sen för att se om inte dom (soc.) skulle kunna hjälpa till att driva detta så det kanske händer nåt. Min känsla har hela tiden ju varit att läkarna inte lyssnar på mig eftersom jag själv har en "psykstämel" (diagnoser) men som jag sagt tidigare - själv tycker jag ju att man bara för att man har sina diagnoser är man inte "dum i huvet" liksom... :rolleyes:

Jag har för länge sen tappat räkningen på alla möten vi varit på, med läkare på öppna mottagninigen och så avdelningen där sonen vistas emellanåt när han mår som sämst, och sen med eller utan även soc. oxå. Mitt ombud har varit med på sååå många av dessa möten, men trots att jag får mina ord styrkta genom mitt ombud (som dom ju iaf inte kan sätta några stämplar på väl..?) så händer ingenting! Soc. säger att det är landstinget som svarar för bedömningen av om min son har rätt till behandlingshem eller inte, och som även bekostar det. Landstinget säger i sin tur att det TYVÄRR inte finns pengar... Soc. vill inte placera min son i fosterhem/stödfamilj så länge det iaf funkar hos mig... Så det är som om vi hamnat i nåt sorts ekorrhjul... :väggen

Jag har lagt fram svart på vitt med artiklar, testresultat osv om medicinen, jag har gett dom utskrifter från webbsidor från olika behandlingshem runt om i landet, jag har talat med skolverket och den person som är ansvarig för specialskolorna i kommunen och fått klara besked om vad som gäller...men trots att jag lämnar namn och telefonnummer till dom jag pratat med (skolverket osv) så är det som om allt jag säger och/eller visar upp inför läkarna är bara luft... :nej

Det är förbannat kränkande och man blir lika ledsen varje gång, men som jag väl sagt nu tusen gånger (förlåt att jag upprepar saker o ting hela tiden) - jag vägrar ge upp! Jag fortsätter kämpa för min son så länge jag lever!

Än en gång - stor kram till Er för att Ni finns och är så vänliga och omtänksamma! :klappa

Vilket fint forum och hela sajten med all information och råd och stöd som ges här! :hjärta

Välkommen till verkligheten. Socialen samt regeringen sparkar på folk som oss för att vi drar för mycket pengar.
Men fortsätt kämpa du kommer få din hjälp.

Karin, vad vill din son?
Vill han komma till behandlingshem eller stödfamilj?

Karin,

Du kunde ju ringa och fråga Schizofreniförbundet om de har några stödgrupper för föräldrar till barn med schizofreni. Schizofreniförbundet är en anhörigförening i huvudsak.
www.schizofreniforbundet.se/