Seroquel till barn samt Fluanxolfrågor

  • Besökare
  • Besökare
13 år 4 veckor sedan #388033 av
Det finns säkert ett stor mörkertal om man kollar runt lite.Det verkar ju inte bekräftas alltid när någon får dyskinesi och inte rapporteras.Borde göras insiderjobb kring detta och tas upp i media om det här!
Mer
13 år 4 veckor sedan #388114 av Admin1
Jag tror inte att mörkertalet kan vara stort, eftersom ofrivilliga rörelser är ganska uppenbara för omgivningen och vården blir nog kontaktad i nästan alla fall och särskilt vad gäller barn.
  • Besökare
  • Besökare
13 år 4 veckor sedan #388118 av
Nej,tyvärr inte.Dessutom brukar det masskeras av mediciner.
Mer
13 år 3 veckor sedan #389147 av Karin

Gäst skrev: [youtube]

[/youtube]
Är det hon du kanske syftade på?


Precis! Det är precis som att se min son...

Det är samma om det sitter flera personer och pratar (släkt/vänner runt en fika t.ex.) och någon pratar längre om nånting så sitter han och gör liksom "minspel" med ansiktet och liksom härmar med munnen som om han oxå skulle prata... Svårt att förklara detta, det kanske låter obegripligt?

För mig är det oroande och jag vill ju inte att han kanske ska råka illa ut (mobbing t.ex.) eller så pga hans rörelser/miner bland andra människor...
Mer
13 år 3 veckor sedan #389184 av koi
Ta upp det med hans läkare. Har han gjort så länge eller är det något som kommit efter medicinerna? Tics är vanligt bland barn och de försvinner i många fall innan de blir vuxna.
Mer
13 år 3 veckor sedan #389374 av Karin

koi skrev: Ta upp det med hans läkare. Har han gjort så länge eller är det något som kommit efter medicinerna? Tics är vanligt bland barn och de försvinner i många fall innan de blir vuxna.


Jag ser sambandet med medicinen...han har ätit medicinen i 3 år snart och hans symptom blir bara värre och värre. Både med rörelser/minspel, samt det jag inte vet riktigt hur jag ska beskriva - men som om han växer "baklänges" och inte mognar utan blir mer och mer "barnslig" liksom... Han stannade även rent fysiskt i vöxten för kanske 2 år sen, något som JAG tror oxå hör ihop med medicinen...?

Jag ska ta upp med läkaren, men tyvärr kommer dom väl inte att ta mina ord på allvar, eftersom jag själv är "patient" och särskilt eftersom jag är psykpatient... Jag känner aldrig att dom lyssnar på mig - tyvärr!!! Oavsett vad jag är för människa, sjuk, frisk, stadsminister (!) eller vad tusan som helst så borde ju vården av ens barn vara oberoende tycker jag...dom ska väl se barnet/tonåringen och därmed - deras patient, och utgå från honom/henne... Allt det här gör mig så ledsen!