Seroquel till barn samt Fluanxolfrågor

Karin,

Dina föräldrar kan inte ta hand om din son några dagar, så att du får vila upp dig och koppla av? Försök då att minska på stimulansen och stressen. Man kan må riktigt bra snabbt bara man får minska på stressen.

Nej Amin1 - det är inte nån bra lösning att mina föräldrar (som själva är sjuka och svaga) ska ta hand om min son. Jag har beställt journalkopior gällande min son, och det är en skrämmande läsning på många sätt. Precis som jag trott hela tiden, så talas det en massa "skit" om mig som psykiskt instabil mamma...jag får känslan av att dom anser att det är MITT fel att min son inte mår bra. Ändå väljer dom att sonen får bo hos mig - jag menar, om jag nu vore så förbannat olämplig som mammam, så borde dom väl se till att sonen hamnar i ett annat hem???

Han har nu varit medicinfri i ungefär 2 veckor. Han är nu ännu mer "barnslig" och har jätteproblem med sömnen. Han pendlar i humöret precis som förut, men skakningarna och myrkrypet har iaf försvunnit!

Själv fick jag brev från FSK idag om att min sjukpenning tar slut nu och att jag måste fylla i specialblanketter för fortsatt möjlighet till sjukpenning. Ska ringa FSK imorrn och höra vad som gäller med läkarintyg osv. eftersom mitt nuvarande intyg räcker ett halvår framåt ungefär... Är förbannat trött på myndigheter av alla de slag!

Karin skrev: men skakningarna och myrkrypet har iaf försvunnit!

Det var ju iaf något litet positivt i allt det negativa.

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.

:lol: Vet inte vad jag skall använda för smiley till dig men väljer trots allt den här :angel
Jag vill säga, att skaffa en stödfamilj och om du har möjlighet att välja, så välj det par + eventuella barn ingående i den och låt dem få komma hem till dig och bara umgås.

Kanske din son blir intresserad av andra barn? Och vad de leker för lekar, eller om det är ett ensamt par, försök att göra det intressant för din son att vara med och prata.

Om, och jag säger om, för det är ett hugskott, något jag fått till mig på något sätt, att om han blir van vid att andra kommer och umgås med dig och han, så, kanske det kan byggas upp ett förtroende för stödfamiljen i vardande, så att han kan tycka att det är spännande på att se hur de bor.

Därefter och var försiktig här och se om han accepterar dem.

I så fall skola in honom sakta och gå ifrån din son och gå ett varv runt kvarteret om inte annat.

Om det skulle vara så, så en gång, har du glömt att köpa någonting tills de skall komma och fråga honom om han vill ha något han gillar och ha det då inte hemma, men lättillgängligt och fråga honom, om det går bra om du går och handlar det han brukar tycka om till fikat och gör det medan de andra är intresserade av honom, så han blir distraherad. Svarar han då ja, och säger att han vill ha det, gå ut och gå den tid till affären som det brukar ta, för att få tag i det, men ha det redan för säkerhets skull.

Kom hem och ha det med dig, gör ingen sak av det och skola så sakta in honom.

När det är dags, fortsätt med att skola inom honom i stödfamiljens hem och sov över där själv tillsammans med honom och bygg upp ett förtroende hos honom med den familjen.

Ja, jag vet! Men för din sons skull, låt det ta tid!

Och din egen skull ...