Seroquel till barn samt Fluanxolfrågor

Karin skrev: men skakningarna och myrkrypet har iaf försvunnit!

Det var ju iaf något litet positivt i allt det negativa.

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.

:lol: Vet inte vad jag skall använda för smiley till dig men väljer trots allt den här :angel
Jag vill säga, att skaffa en stödfamilj och om du har möjlighet att välja, så välj det par + eventuella barn ingående i den och låt dem få komma hem till dig och bara umgås.

Kanske din son blir intresserad av andra barn? Och vad de leker för lekar, eller om det är ett ensamt par, försök att göra det intressant för din son att vara med och prata.

Om, och jag säger om, för det är ett hugskott, något jag fått till mig på något sätt, att om han blir van vid att andra kommer och umgås med dig och han, så, kanske det kan byggas upp ett förtroende för stödfamiljen i vardande, så att han kan tycka att det är spännande på att se hur de bor.

Därefter och var försiktig här och se om han accepterar dem.

I så fall skola in honom sakta och gå ifrån din son och gå ett varv runt kvarteret om inte annat.

Om det skulle vara så, så en gång, har du glömt att köpa någonting tills de skall komma och fråga honom om han vill ha något han gillar och ha det då inte hemma, men lättillgängligt och fråga honom, om det går bra om du går och handlar det han brukar tycka om till fikat och gör det medan de andra är intresserade av honom, så han blir distraherad. Svarar han då ja, och säger att han vill ha det, gå ut och gå den tid till affären som det brukar ta, för att få tag i det, men ha det redan för säkerhets skull.

Kom hem och ha det med dig, gör ingen sak av det och skola så sakta in honom.

När det är dags, fortsätt med att skola inom honom i stödfamiljens hem och sov över där själv tillsammans med honom och bygg upp ett förtroende hos honom med den familjen.

Ja, jag vet! Men för din sons skull, låt det ta tid!

Och din egen skull ...

Karin,

Om du får problem med Försäkringskassan, så föreslår jag att du skaffar ett Personligt Ombud, som kan hjälpa dig med kontakterna med Försäkringskassan och läkare mm. Personligt Ombud kostar ingenting.

Jag har ett ombud som hjälper mig. Men man blir så trött på myndigheter och deras regler och alla papper som ska fixas hela tiden...

Nissegossen; Tack för ditt förslag hur man kan göra med stödfamilj och "social träning" eller vad man ska kalla det. Grejen är bara att sonen inte vill höra talas om nån annan familj. Han slår bakut direkt. Jag vet att det ju skulle vara för både hans och min skull bra med en stödfamilj...men jag klarar inte av att hantera när han blir så arg och ledsen om vi skulle prata om detta. Läkarna säger heller ingenting om stödfamilj - trots att det i hans journaler står att det inte är "optimalt" att han bor med mig (psykmorsan)... Dom nämnde stödfamilj i början, men eftersom min son blev så rasande arg den gången så antar jag att dom tycker (läkarna) att dom inte vill ta upp det nå mer...ja vet inte vad jag ska säga - allt går runt i skallen...