Synd att du har en negativ ansikte att relatera till i begreppet schizofreni. Om man säger i mitt fall, så är mina problem allmänmänskliga, där även friska människor kan visa upp en problematik. Men schizofrenin förvränger ofta ens avsikter, sedan beror det mycket på vem som möter upp en i samtal och diskussion. Jag hoppas du blir av med dina förvrängda bilder mot din mamma? Men vissa av oss kan upplevas som aningen känslokalla, för att sjukdomen kan passivisera en, så pass att man tror andra hör ens signaler. I mitt fall är det så, att många hör min omgivnings signaler, medan mitt försvar skickas ut i cyberrymden, det är så jag upplever av min sjukdom, att jag räknas ned i förhållande till andras villkor. Det är problemet i ett nötskal, för de flesta schizofrena, dock inte för alla, då vi blir mer eller mindre märkta av sjukdomens defekter. Men vill ändå påtala, att borderlinekriteriet, inte får förglömmas i din mors fall, men de flesta av oss har kombinationer. Paranoja är inte alltid misstänksamhet i ens värld, det kan ofta vara så att man ofta speglar en annan människas attityd och åsikt, så på så sätt kan vi vara osjälvständiga i vissa sammanhang. Eftersom du är så ung, så avtrubbas dina känslor av sertralinet. Men jag tror nyttan i ditt fall är större med medicin?
Vars är världen på väg?
