ESL

Trassel skrev: Jag har inte skrivit här på evigheter men helt plötsligt fick jag ett erbjudande om ESL (ett självständigt liv). Jag bara undrar om någon annan har gått på ESL och hur ni isf tyckte att det var?

Jag är livrädd att jag inte ska fixa det, att jag kommer få för mycket ångest. Jag har ju velat detta sååå länge och bett om att få mer hjälp. Jag kan inte ramla omkull nu!

www.google.se/?gfe_rd=cr&ei=wY8kWOrAJPPk...v+ESL+p%C3%A5+webben

i Förra veckan ringde dom från mottagningen och jag har fått en tid den 20/2 för ett samtal innan ESL drar igång i mars. Jag var så rädd att dom skulle säga att jag inte får vara med, men det fick jag. Jag har en förmåga att måla upp värsta scenario av allt. Det innebär att jag alltid går runt och oroar mig för saker som jag egentligen inte kan göra något åt. Antar att det blir så när man blir sviken och kanske en del av det sjuka i mig.

ESL har varit två gånger denna termin. Hppas dock energin ökar och öppenheten för nya projekt!

så. I måndags var jag på mottagningen. Fick träffa den andra behandlaren samt honom jag träffade sist. Det låter ju fint med mål, delmål....... Hade knappt sovit alls natten innan, ångest x100. Jag gråter sällan (läs:typ aldrig), men denna gången rann tårarna. Jag har sådana skuldkänslor över varför jag har blivit "sjuk", känns som om jag har gjort något fel. Hur som helst, bestämde vi att jag skulle dyka upp även om jag inte har sovit, sömnen är det viktigaste just nu. hade boendestöd på kvällen och vi kom överens om att jag skulle ta lite extra medicin så jag skulle sova. Problemet är att jag inte alltid vaknar när boendestödet ringer på morgonen, men vi bestämde att dom isf skulle komma bort till mig. det känns ändå bra att dom inte springer i panik till mig för att jag inte svarar...........

ESL drar igång den 20/3

Trassel skrev: i Förra veckan ringde dom från mottagningen och jag har fått en tid den 20/2 för ett samtal innan ESL drar igång i mars. Jag var så rädd att dom skulle säga att jag inte får vara med, men det fick jag. Jag har en förmåga att måla upp värsta scenario av allt. Det innebär att jag alltid går runt och oroar mig för saker som jag egentligen inte kan göra något åt. Antar att det blir så när man blir sviken och kanske en del av det sjuka i mig.

Jag kan bara säga att en rädd människa är farlig! Varför? Jo, människan som tror ett hot mot dem, deras första tanke är att få bort hotet, alternativt förstöra det som människan uppfattar som ett hot. Var inte rädd, den människa du möter är lika rädd själv.

Där är det liksom att hälsa god natt på kvällen när du är ute och visa ingen rädsla och gå försvarsställning, den andre tänker då samma sak och det kan bli slagsmål då mellan de bägge ser varandra som ett hot och en rädd man, kan därför ha beväpnat sig med kniv eller värre en pistol.

Var inte rädd säger jag bara

Det är rent allmänt om rädsla