ESL

Har länge känt att det inte funkar med den samtalskontakt jag har just nu....... men idag när jag fick veta hur hon graderar sina patienter och blev så arg så jag grät, gick ut från mötet och ringde till mottagningen där jag ska gå på ESL, sökte en av dom som ska ha gruppen och frågade vad jag skulle göra....
Det slutade att jag fick erbjudandet att gå där i samtal istället, vilket innebär att jag får all vård på ett ställe. Jag bor i en liten kommun och har samtalskontakt och läkare på olika kommuner..... Så nu hoppas jag att det löser sig. jag känner mig lättad.

Hur graderade hon sina patienter? Hade hon hittat på det själv?

Vi ska kanske vara hemma hos en patient som annars måste sluta för man har Chihuahua-valp!

Självmordstankar -hon frågar aldrig det över huvudtaget.
Bipolär som slutar med sina mediciner -Jag har en historia av att sluta med mediciner, inte heller det frågar hon om.

Jag vet att det är mitt ansvar att faktiskt säga till om jag mår dåligt, men ibland behöver man bli "uppfångad"...... Sen hör det till saken att denna sjuksköterskan jag går på inte har "psykospatienter" alls........ det är väl hennes försvar. Dessutom har hon 90 patienter! och alla som kan lite matte, kan ju räkna ut att hon inte kan träffa alla dom på en vecka!!! Men då har hon ju för många!!! Eller? Är det jag som är jobbig?

Psykiatrisköterskan som jag träffade för några år sedan, sa att hon hade 40 patienter.
Det lät som om hon tyckte att det var många. Hon gav dem mest injektioner. Att prata
var det inte tid till.

hemskt Första gången jag var inlagd (2003) hade avdelningen egen bil, vi åkte på utflykter varje torsdag med två personal...... jag hade läkarbesök typ var tredje vecka i öppenvården..... Det är fruktansvärt hur det har förändrats. Vad det gäller läkare så ska jag verkligen inte klaga! Jag har haft samma läkare sen jag blev sjuk (med något uppehåll)....... platsbrist på avdelningar och brist på personal och läkare är en fruktansvärd vardag. Inte bara inom psykiatrin.