Alltså hur orkar ni schizofrena med ert liv?

Man får ta en dag i taget. Det är absolut värst i början. Det lättar allt efter som. Idag får man tala om psykisk ohälsa. Det fick man inte tidigare. Det hette att man hade klena nerver och skulle äta upp sig för att bädda in nerverna.

Jag tycker i.o.f. sig att frågan är okänsligt uttalad! Egentligen har man ju varken som schizofren eller aspergare ett lätt liv, där man måste anpassa sig efter andras villkor, och detta gör mig väldigt ledsen ofta. Som om mina ord inte räknas in?

Jag orkar med mitt liv för att jag måste. Och jag vill göra det bra. Självmord är inget alternativ men det är ett gissel.

Det är vanligt med självmordstankar vid negativa symptom! Då känner man inte sina känslor utan är tom!

Men då är man inte så impulsiv att man sätter självmordstankarna i verket.

Geta skrev: Men då är man inte så impulsiv att man sätter självmordstankarna i verket.

Så kan det vara! Vid negativa problem kan det vara svårt att bli kär i nån för man känner inget! Har man en gång i livet varit kär och inte längre känner det så blir det en frustration!