Den 17–18 november arrangeras Mänskliga rättighetsdagarna i Örebro.

Med anledning av detta har RSMH haft ett digitalt samtal om tvångsvårdens vara eller icke vara.

Deltagare i samtalet är Östen Hannmyhr, intressepolitiskt ansvarig på RSMH, Åsa Höij, andre vice ordförande i RSMH samt Ann-Christine Hellström, sjuksköterska inom psykiatrin på Gotland

Kommentar  
Det var väl för 30 år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. De måste rapportera bältning till Socialstyrelsen och det är mycket hård kontroll. Sjuksköterskan från Gotland sa att de inte haft bältning på 5 år. Tvångsvårdsdiskussionen är en distraktion från den egentliga frågan hur man skall förhindra att folk blir så sjuka att tvångsvård krävs. Det borde diskuteras främst.
Jag saknade också ett samtal efter min bältning för många år sedan. Personalen var knäpptyst.
Väldigt intressant diskussion. Tvångsvård verkar behövas, men kanske mindre tvångsåtgärder (bältning, tvångsmedicinering) under tvångsvården. Det verkar som de med missbruk är i sämst form och jobbigast när de får tvångsvård. Kanske beroende på att de har svårt att få frivillig vård pga missbruket. Bältning verkar mindre vanligt numera. Höij var negativ till tvångsmedicinering, men jag anser den nödvändig för att korta ner vårdtiden. Hon hade rätt dock om att mer samtal behövs och tydligen har man börjat med ett dagligt samtal. Sjuksköterskan hade kloka synpunkter och berättade att det var många olika orsaker till tvångsvård och inte bara psykos. Det talades för lite om att förebygga tvångsvård och inläggningar för det minskar ju tvångsvården.