Psykiatrins kris

Jonas Lindbloms framställning vilar på att det rådande paradigmet inom psykiatrin är det biologiska.

Psykiatrin, skriver Lindblom, baseras på en »vårdfilosofi som misslyckats med sin föresats att hjälpa en lidande befolkning«.

Ett sociologiskt perspektiv ger ökad förståelse för vad psykiatrin ägnar sig åt, menar han. »Psykiatrin handskas med företeelser som i grund och botten är samhällsproblem.

Psykiatrin har antagit en medicinsk orientering som är illa anpassad till människors relationella, psykologiska och existentiella svårigheter.«

Läs mer i Läkartidningen.

Kommentar  
Delvist är det så, men också att många kanske 30 % byter till annat eftersom lönerna är låga för akademiker. T.ex 30 % av barnmorskorna jobbar inte som barnmorskor. Kan nog vara ditåt för sjuksköterskor. Arbetsgivarna måste vara bättre på att skapa trivsel på arbetsplatserna för att få arbetskraft. Låga löner lockar inte utan avskräcker.
Den kompetens som efterfrågas stämmer inte med vad ungdomar utbildar sig till.
Samhället och arbetsgivare tjänar att för många utbildar sig på universiteten. Individen förlorar. I Läkartidningen skrev en läkare att sedan 1970 har en läkares köpkraft minskat med 92 %. Men sedan 1970 har antalet läkare tredubblats.
För jämlikheten i samhället ska de flesta satsa på att bli akademiker, har det låtit från politikerna. Klassresor har varit viktigt. Men efterfrågan på arbetsmarknaden ser inte ut så. Nu rekommenderas det att man ska klippa sig och skaffa sig ett jobb istället för universitetsstudier, som inte leder någonvart.
Kan vara svårt att skilja mellan biologiska och sociala faktorer. Sociala faktorer kan ge stress som kan ge mer symptom och också psykoser. När folk flyttade in till städer ökade schizofreni och behovet av mentalsjukhus ökade. Idag undrar man om unga mår dåligt för de stressas av att alla måste gå gymnasium och sedan fortsätter 30 % till universiteten med ytterligare stress. Sedan eftersom idag 3 gånger fler går på universitet än för 50 år sedan har lönerna sjunkit för akademiker, så de tjänar inget extra för sin utbildning.
I filmen Gökboet från 1975 trodde man mer på sociala orsaker än biologiska till psykisk ohälsa.
Psykosociala behandlingar finns mot schizofreni som minskar symptom och återfall. Viktigast är sjukdomshanteringen och familjeutbildning + ev familjeintervention. De botar dock inte utan medicineringen måste fortsätta. Tyvärr får inte alla dessa behandlingar. Sociala faktorer är nog annars viktigast vid lindrigare besvär. Om sociala faktorer är viktigast borde problemen sedan länge vara lösta. Ofta vänder man sig till psykiatrin, när problemen är ohanterbara för individen eller familjen.