Schizofreni är en försvagande psykiatrisk störning kopplad till minskad fertilitet och minskad förväntad livslängd, men vanlig predisponerande variation bidrar väsentligt till uppkomsten av sjukdomen, vilket utgör en evolutionär paradox.
Tidigare forskning har föreslagit balanserat urval, en mekanism genom vilken schizofreni-riskalleler också kan ge fördelar under vissa miljöer, som en tillförlitlig förklaring.
Sammantaget antyder våra nya resultat att icke-antagonistisk pleiotropi (en gen kan påverka flera gener för sjukdomsuttryck) som en sannolik mekanism bakom nylig naturlig selektion som kan förklara varaktigheten av schizofreni vanlig predisponerande variation i mänskliga populationer på grund av dess association till andra icke-psykiatriska fenotyper.
Alltså att schizofrenin inte försvinner beror på att schizofrenigener är kopplade till icke-psykiatriska genuttryck.
Läs mer i Nature.
