Jag minns när o hur jag mejade
ned min bror med vin innan hen skulle på fest.
De var ngt speciellt med de tillfället
att utgångarna var öppna men kunde inte
skärskådas för stunden. I ett par "allvarliga".
Fall har jag synat facit fast i den dispositionen.
så har man blivit tystad. Som en bromsklots.
Hur gammal är du Fantasio? Att ge upp sitt liv är ganska fegt. Om man inte är för gammal vill säga. Vi som är 60+ har ju livet bakom oss och kan ge upp resten utan att det stör alltför mycket.
Jag hade drömmen om att bli en världsstjärna. Snacka om att behöva bli besviken! Men en del av drömmen slog in. Jag har spelat på de flesta ställen här i stan och även i Stockholm. Plus att jag var med i Västerviksfestivalen 1980. Men då hade sjukdomen slagit till och jag fick dra mig tillbaka från vidare karriär. Efter några år spelade jag dock i flera band och stått på scener och skrikit lungorna ur mig.
Musiken har hållit mig vid liv och jag spelar ute då och då även idag. Men några drömmar finns inte kvar.
Jag avslutade min akademiska utbildning år 2000. Det hade då gått 20 år. Men jag är glad att jag genomförde den.
Fantasio,
Du måste försöka se mer positivt på ditt liv. Du mår dåligt av att grotta ner dig i din uselhet. Men du har nog haft ett bättre liv än de flesta här. Det de behöver nu är ett Personligt Ombud som kan ta tag i dina problem och lösa dem åt dig.
