Tro

Mer
19 år 4 månader sedan #7045 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Tro
Jag är inte troende och jag har aldrig haft några andliga upplevelser. Jag vet att man har större chans att återhämta sig om man är troende. I alla fall skriver man det. Jag tror att det är bra att vara troende även om jag inte är det själv.

Jag tror det finns speciella definitioner som gör att man kan skilja andliga upplevelser från hallucinationer. Jag har läst att katolska kyrkan har sådana för att kunna särskilja helgon från psykiskt sjuka.
Mer
19 år 4 månader sedan #7049 av sussi14
Svar från sussi14 i ämnet svårt
det är en svår fråga eftersom jag inga bevis fått erfara själv om han finns på riktigt..visst det finns mycket att tro på..om man orkar..tror på mina barn och min familj.
Mer
19 år 4 månader sedan #7051 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet Tro
Pallekula! Du skriver att det finns inget som håller fast verkligheten.
Då undrar jag; Vilken verklighet?
Det finns bara pluralis i den frågan Dvs verkligheter och vems verkligheter skall vi då tala om?
Vi har alla olika förutsättningar i livet och vi har alla inre verkligheter, denna förändras från sekund till sekund, men också den yttre verkligheten förändas, efter vem man är. Människor uppfattar verkligheterna på sitt sätt.

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
19 år 4 månader sedan #7060 av Isa-Alise
Svar från Isa-Alise i ämnet Tro
Nissegossen,

Tror också att det finns lika många verkligheter som mänskliga perspektiv... och några till...

Admin... varför ska man skilja på psykiskt sjuka och helgon... måste det vara någon skillnad? Kan inte alla vara helgon ibland?.... Är det så att man måste lyfta upp några få... är det inte mer så att vi alla kan bli vad vi vill i stunden....

Inte säkert att den som kallats helgon varit bättre än någon annan människa i verkliga livet... finns säkert lika många misslyckanden... lika många sår... lika många sårande ord... hos dessa människor som hos oss andra...

Tror snarare att det man kan kalla Gud finns inom var och en av oss... alla kan få kontakt med sin innersta andliga kärna om man själv vill det och söker det...

Däremot kanske man inte blir en bättre människa... man får nog dras med att vara just människa... med fel och brister... utsatt för svårigheter och prövningar... och med misstag och besvikelser... under hela ens jordeliv...

Man vet nog inte själv om när man gör mest nytta... kanske inte alls är det som verkar mest lyckat utifrån... man vet nog inte när man själv agerar som ängel här på jorden... det bara händer därför att man i just det ögonblicket har valt att svara på någon annans nöd... man råkar räcka till just då...

Har sett när andra i ögonblick blivit änglar och gjort enkla handlingar som har räddat liv... för att nästa dag vara sitt vanliga ofullkomliga jag igen...

Vi är nog alla änglar ibland... alla har vi en helgongloria stundvis... och dessemellan är vi vanliga ofullkomliga människor...
  • One
  • Besökare
  • Besökare
19 år 4 månader sedan #7062 av One
Svar från One i ämnet Ondska

Isa-Alise skrev: Vi är nog alla änglar ibland... alla har vi en helgongloria stundvis... och dessemellan är vi vanliga ofullkomliga människor...



Kanske är det så... Men tänk om man är ond då? Jag har i hela mitt liv haft en känsla av att vara ond, att jag aldrig skulle ha kommit till världen. Jag blir liksom förvånad när jag "märker" att jag gör en god gärning, eller när jag känner det goda, kärlek, genomströmma mig. Gud finns nog till för andra, men inte för mig. Jag är inte värd en gud oavsett hur denne ser ut... Kan känslan av värdelöshet skapa illusionen av att man är ond?
Jag tror också andra människor om ont, att det ska göra mig ont osv. Min ribba ligger väldigt lågt för andra människors kritik och intentioner. Jag vet någonstans att världen inte ser ut så här, men som sagt, den gör det för mig...
  • Pallekula
  • Besökare
  • Besökare
19 år 4 månader sedan #7064 av Pallekula
Svar från Pallekula i ämnet Tro

Nissegossen skrev: Pallekula! Du skriver att det finns inget som håller fast verkligheten.
Då undrar jag; Vilken verklighet?

Jag vill börja me att säga att jag själv inte tror jag lever i den verkliga verkligheten, jag undrar hur det skulle se ut då?? Jag tror katter som ett exempel lever mer i verkligheten än vad vi gör. Barn med
ja mena den verkligheten vi lever i, helvetet, psykosen,misär och glädjen som stundtals ger lycka och där den som är riktigt nöjd är den som är den som har tappat de flesta skruvarnamest skruvar loss.
Den inre verkligheten är självklartt verklig för varje person, jag tror det är bara att acceptera och försöka förstå om man bryr sig om någon som verkar ha det lite struligt inombords.
Det blev mycke skitsnack nu, hoppas du förstår