Tro

Zedd! Du har så rätt. Jag själv försöker bemöta varje människa som om det vore Jesus själv jag mötte. Dvs som jag skulle vilja att någon annan bemötte mig själv. Men det är många gånger svårt att göra som Jesus vill, nämligen göra likadant mot ens fiender som vi gör mot våra vänner.

Jag är ju inte Jesus så jag får göra som Jesus säger att vi skall göra, nämligen nedkalla Guds rika välsingnelser över dem.

Gary Zukav

<!-- w --> www.zukav.com <!-- w -->

Mycket intressant tycker jag själv iallafall

Hej Silverseven,

Det finns många tankehopp i utvecklingsläran... ännu har man inte hittat övergången mellan apa och människa... t.ex.....

Men för mig är det inget problem... visst har livet på jorden vuxit fram enligt utvecklingsläran (fast vi inte hittat alla länkar där än...) .....

Ändå kan jag se en skapande tanke bakom detta skeende... som kankse tog sju dagar i "evig tid"... men milliontals år här eftersom tidsperspektiven är olika... och tiden egentligen inte finns...

Vem har sagt att Gud är enbart god? Det är ett nytt tänkande, förr sågs ofta Gud som en straffande gud som man behövde vara rädd för... Så känns det inte för mig... för mig är inte Gud en person... utan något oändligt mycket större... som man inte ens kan föreställa sig... och där ryms nog allt... allt som överhuvudtaget existerar...

Ändå är Gud kärlek... och vill oss väl....

Ett problem är att vi försöker prata utifrån flera olika synsätt samtidigt och försöker bevisa att just det egna är rätt... jag kan inte acceptera någon religion som den "enda rätta"... alla ger nog en liten bit av helheten... som är mycket större... och då har ingen fel... vi är alla fria att upptäcka vad som är rätt för just oss... genom att lyssna på det gudomliga som finns inom oss själva...

Isa-Alise skrev: Admin... varför ska man skilja på psykiskt sjuka och helgon... måste det vara någon skillnad? Kan inte alla vara helgon ibland?.... Är det så att man måste lyfta upp några få... är det inte mer så att vi alla kan bli vad vi vill i stunden....

Jag kanske tar tillbaka det där med helgon, men det finns olika kriterier som har ställts upp för skilja t.ex religiösa uppenbarelser från psykisk sjukdom. Jag såg det någonstans på Internet. Man kan ju på sätt och vis förstå katolska kyrkan, eftersom religiösa uppenbarelser har stor betydelse för dem i deras trosuppfattning.

Men det är svårt att skilja på detta... det är inte alltid som en andlig uppenbarelse visar sig för mer än en person... ändå kan den vara sann...

När jag var ung och omedicinerad gick det här i vart annat... en hel del upplevelser var av hallucinatorisk karaktär... och jag kände igen dem som sådana... men jag hade också en ökad känslighet för det andliga... det hände att jag drömde om sådant som sen hände nästa dag... eller såg det plötsligt tydligt i min aftonbön... som ett sorts varsel... eller vad man ska kalla det... problemet var att det var skrämmande... eftersom jag inte kunde ändra händelseförloppet... jag bara visste om det...

Neuroleptika stängde till denna känslighet... liksom den stängde av det mesta av mina hallucinationer... det var lugnt och skönt den tid det gick att ha det så... även om jag ibland upplevde avstängdheten som lite besvärande...

Numera har jag sällan så starka andliga upplevelser att jag kan uppleva vad som kommer att hända... jag kanske valde bort det... det kanske var för svårt för mig att klara av... eller så beror det på att jag inte ber lika mycket nu som då... jag bad mer än 6 timmar per dag på den tiden... var djupt religiös... bad och sjöng lovsånger... läste bibeln varje dag... och trodde att jag skulle kunna skapa fred på jorden... att just jag var utvald att lösa världsfreden...

Blev väl besviken när inte mina böner blev besvarade... tron och uthålligheten var kanske inte tillräckligt stark hos mig... och jag förlorade hoppet en tid... och tron...

Sen har jag hittat en egen tro... som tar med många bitar från många olika håll... men som grundar sig i vad jag känner är rätt för mig... grundat på en alldeles egen inre känsloupplevelse... tar numera inga religiösa skrifter som sanningar... bara som den personens tolkning av den andliga verkligheten... allt här får vi ju genom mänskliga filter... mina upplevelser är ju också sådana...

Därför tycker jag det är så viktigt att var och en själv får tro vad han eller hon vill och själv känner är rätt... det är säkert också sanningen för just den personen...