Jag tror inte på Gud, Jesus, eller någonting annat som liknar en religion.
Jag förstår att man kan hämta mycket från religion och finna en viss ro.
Nu är säkert inte fallet så med er men jag har träffat människor som har använt "guds vilja" som ett argument för att försöka förklara saker man inte förstår. Såfort dessa personer inte förstår sig på något då är det något gudomligt i görningen.
Om det skulle finnas en Gud skulle den inte då bara vilja oss alla väl? Varför utsätta oss för prövningar? I Bibeln utsätter Gud flera gånger människor för hårda prövningar för att dem ska kunna bevisa sin tro. Varför då?
Räcker det inte med att vara allsmäktig. Måste man flexa musklerna likförbannat? Sedan detta med den eviga synden. Vad i helvete, här snackar vi om förlåtelsens religion och alla lever vi i en evig synd? Ärligt talat det känns lite fucked up.
Jag tror att människor överlag ersätter okunskap med religion. Det är enklare att läsa en bok och få svar på en massa frågor som man annars skulle ha väldigt svårt att få svar på.
Människor är nyfikna varelser, vi vill ha svar på saker och ting. Religion ger enkla lättförståerliga svar på saker och ting.
Så, lever vi för att tjäna en Gud? Nej vi lever för att tjäna oss själva och religion tar folk till som ett hjälpmedel.
Nu har jag säkert trampat folk på fötterna. Religion har vad jag tycks märka av ett starkare fäste bland psykiskt svaga personer. Är det för att vi behöver tröst och stöd som kanske inte finns någon annanstans?
