Jone skrev: Tack Inwatto för förklaringen. Jag tror att jag har kapitulerat för att det finns som flera inuti. Kanske kan jag bli bättre på att ignorera dem, men de bor liksom i kroppen. Som när jag skriver vill de ibland vara med och skriva och berätta om sig själva. Så svårt då att låta bli. Jag dansar och målar också som något inuti, det är härligare att dansa och måla så. Men kanske är det inte heller bra?
Förr när jag skrev mina texter, även i verkligheten med andra jag pratade hade jag en sufflös i tanken orden kom lätt i tanken ord för ord det var bara att skriva. Nyligen insjuknad tänkte jag väl och länge och vägde orden på Guldvåg. där jag var då, sade några, vi är glada att höra din röst
Det betecknar jag som ledning uppifrån, men kom ihåg att det står på en järnvägsövergång livsfarlig ledning.
Pröva var och en som kommer till dig inom dig, alla vill dig inte väl. uppmanande röster skall man passa sig för och en del kanske säger åt dig att begå självmord, det kommer aldrig från Gud han vill ingen människas död.
Författare till inlägg
