Andlighet eller sjukdom

Det är inte lätt att ge råd om inre röster.

Efter så många år så har jag själv förändrats.

När jag flyttade söder om Stockholm igen, så hade jag redan börjat förändrats från när jag gick i Baptistförsamlingen.

Och jag är rädd att vård och omsorg kämpar så mycket mot onda makter att det är ett helsicke att vittna om något nu, efteråt.

Tror inte på onda makter, finns inte, det är du som person och du har ett ständigt växande som människa, det är kvalitéerna som du har och som du under hela ditt liv förfinar, och de behöver inte alltid vara i samklang med den bild du lägger på dig själv eller bild av hur någon annan ser på dig. Finns en skillnad på det du kan visa utåt och på vad du känner och vet inombords. Vet inte om du förstår vad jag menar notwoodstock, onda makter existerar inte kärlek, omtanke,hänsyn, förståelse,avund,bitterhet, allt ryms inom dig och det är du själv som bestämmer vad som ska råda, du har god hjälp av att lyssna på intuitionen alla föds med allt, du sorterar.

Tack för svar!

Jag har lärt mig mycket av den osynliga världen, därför har jag svårt att tro att allt är sjukdom.

Universum är vackert sades i mitt huvud i flera dagar tills jag trodde på det.

Någon visade mig att jag ska bekämpa onda känslor med goda.

Jag har lärt mig att sluta tänka på vad andra tänker, att stilla mina tankar så att hjärnan är helt tyst för det mesta, att inte måla mig själv och andra utan låta allt vara som det är. Jag har också fått lära mig om hur olika känslor känns i kroppen.

Jag har lärt mig att helvetet inte är en plats utan att helvetet är när man inte älskar sig själv.

Jag har fått känna känslan ovillkorlig kärlek och acceptans kring allt som är.

Jag har fått lära mig att säga tack till allt som kommer till mig och att tro på att alla vill väl.

Jag har hört änglar skriva om mina tankar till goda tankar.

Jag har nu förstått att andevärlden talar i liknelser och metaforer, ett språk jag inte lärt mig än, jag har därför ofta svårt för att förstå vad som förmedlas till mig.

Jag tror inte heller på att det finns onda krafter, men det kan ibland kännas som demoner finns hos mig, som vakna mardrömmar. Kanske är jag dålig på att älska mig själv just då.

Ofta hör det ihop med att jag känner rädsla för sjukdom eller rädsla för att vara en häxa på grund av att kroppen talar med mig. Senaste gången jag kände som demoner hos mig trodde jag att Gud inte älskade mig för att jag var en häxa i kroppen. Jag bestämde mig då för att välja att inte se det så, att se att jag är precis som jag ska, att jag kan bli älskad som jag är, då blev allt vackert igen.

Vad har ni lärt er av den osynliga världen?

Vänder mig till dig nu Josa, du är nog betydligt yngre än jag och du verkar till att ha känslighet, det är lätt att gå in i psykos vid högre känslighet och har man funderingar om livet, det man känner i en upplevelse eller livet i allmänhet, kan det ibland bli en krock och du kan bli hamna under isen, försök att alltid känna godheten genomsyra dig, respekt för allt levande, bitterhet över sjukdom, svårigheter du möter i annan form låt det blåsa bort. Skvaller och förtal som människor kan älska att hänge sig åt, lyssna samtidigt som du bildar en egen uppfattning, radera sen, sedan en sak som jag själv är i behov av att lära mig, meditera, finn stillheten och lugnet inuti. Ta det som det kommer, det kommer när du är redo bit för bit, känn tilliten till dig själv. Bli stark i kärlekens ljus.

Glömde en sak rösterna ska vara borta, jag tvivlar, tror inte alls på medverkan, de är dina demoner, Rädslor m,m de ska medicineras bort för om du tänker efter kan de plåga livet ur dig, och din guide önskar inte det för dig. Medicinen ska inte lägga lock på det du känner, blockeras gör du när du inte mår bra kommer automatiskt. Själv har jag blockerat och är inte öppen konstant, har däremot låtit det komma, du kan inte hindra det när det är aktivt, tror fårståelsen för tillvägagångssättet lär du dig undan för undan utan att rädd för det du får till dig och tillvägagångssättet skiljer sig nog åt från medial till medial, man får lära sig förstå det på egen hand.

Tack Ingrid Marie för dina fina ord.

Jag fortsätter att tacka för allt som kommer till mig, istället för att se det som sjukdom. Och utgå från att andevärlden vill väl, då språket är vackert då. Det funkar hittills. Jag känner mig friskare.

Jag har också slutat ställa ja och nej frågor till människor inuti då nej inte verkar betyda nej utan kan betyda att frågan är ställd fel eller att jag har fel syfte med frågan. Ställer öppna frågor istället och får fina svar.

Skulle det visa sig att det inte finns en andlig värld utan att allt sker inom mig så verkar det funka ändå.

Jag har sett en engel. Om det inte var psykos. Men det tror jag inte.