Sysselsättning?

Har du aldrig haft ett riktigt arbete med lön ?
Du är gymnasielärare har du skrivit, därifrån måste du väl få en riktig lön.
Annars ska du anmäla det till arbetsdomstolen och facket.

Hur kan du då sjukskriva dig om du ändå inte får någon sjukpenning ?
Då behöver du ju inte göra det.

Stå på dig nu och släpp inte dina rättigheter.

PSR skrev: Vi skall undersöka möjligheten att använda bildredigeringsprogram i Linux.

Jag använder bildredigeringsprogrammet Gimp i Linux. Det är väldigt kraftfullt, men lite svårt att använda tycker många. Det lär likna Photoshop. Det finns dock manual on-line på <!-- w --> www.gimp.org <!-- w --> Jag tror programmet Gimp finns för Windows också och det är gratis att använda.

jag ligger i sängen.. glor lite på tv, lyssnar på musik eller nån talbok ibland, sitter lite vid datorn.. annars orkar jag i prinicip ingenting... börjar tro att jag har någon fysisk nervsjukdom, blödning eller tumör när ni berättar om allt ni orkar göra. sen är det ju inte direkt upplyftande att vården vill ha in en på att tvätta bilar eller stå i något ideellt kafé tilsammans med tanter när man i stort sett har en fil mag i teoretisk datalogi och alltid varit teoretiker, filosof och drömmare, totalt oduglig på praktiska ting... jag är under 30 i tonåren gillade jag livet, skolan gick kanon alla lärare förutspådde en lysande framtid inom den akademiska världen pga min intellektuella förmåga, kreativitet och kritiska tänkande. nu mindre än tio år senare är jag en spillra, apatisk, fruktade konc problem, konstant ångest, lyckas inte göra något vettigt alls har sådana extrema exekutiva brister att jag inte ens äter om inte någon sätter mat framför mig. samtidigt känner jag mig inte alls utflippad eller dum i huvudet... det är något litet fel i hjärnan som hindrar mig från att leva... någon slags mental tvångströja som gör att jag känner mig halvdöd, skräck och tomhet och den bara växer sig starkare... tror själv det beror på brist på givande och känslomässiga relationer genom åren... men det har nu manifesterat sig så starkt att jag inte kan göra ett dugg åt alla symptom... är jag rätt ute när jag menar att känslolivet och många kognitiva förmågor sitter i samma del av hjärnan... (pannloben)
tror den blvit mer eller mindre avstängd på mig...
har inga problem med att sitta och snacka med folk... och mina gamla vänner tycker inte jag är speciellt konstig.... men att bara gå och handla eller diska kräver en kraftansträgning inte av denna värld... börjar bli långt inlägg... mycket självömkan.. men jag gillar att skriva av mig lite ibland... tänker ju ändå hela tiden på skiten... börjar tappa tråden... vad gör jag just det ligger och glor det består mina dagar av vill röra mig mer men kroppen känns så konstig och annorlunda att jag får sådan ångest bara av att röra mig... lyckas skriva lite inlägg här iaf gillar den här siten... har skrivit här en hel del sen starten fakiskt under olika namn...
kanske dags att bli medlem... men jag är så rädd att motsäga mig själv och få kritik, eller att anhöriga och min vårdpersonal läser alla mina inlägg... läste ett av mina två år gamla inlägg idag... då mådde jag bättre, då var jag på rätt väg... måse hitta tillbaka... ska försöka börja på ett aktivitetshus... träffa människor är enormt viktigt.

Hej
Känner igen mig i det du skriver. Jag tyckte också livet var ganska trevligt fram tills jag var 20 ungefär. Jag hade lätt i skolan, fick bra betyg. Såg också fram emot en akademisk karriär. Men den avbröts abrubt av min sjukdom. Jag har inte någon färdig utbildning och nu känns det omöjligt att någonsin få en.
Har alltid drömt om att skriva och jag har varit teoretiskt lagd. Men det är ju värdelöst när man inte klarar sitt vardagsliv, att överleva helt enkelt. Jag har också väldiga problem med koncentration, just nu är det något bättre. Men jag är enormt splittrad, jag påbörjar 211 projekt utan att lyckas färdigställa något. Det gör mig enormt frustrerad. Just nu har jag lite hjälp med boendestöd, det kanske vore något för dig. Jag får hjälp att komma i gång att städa, tvätta, handla mat och sådant. Egentligen gör man ju allt själv, men jag tycker att det hjälper för att jag ska känna att jag får struktur på tillvaron. För det är viktigare än vad man tänker på att ha städat hemma, ha mat i kylskåpet osv. Annars känns allt som ett fullständigt kaos i af för mig. Det är kommunen som ordnar boendestöd, du behöver ta kontakt med en biståndshandläggare.