Idag jobbade jag min första dag i hemtjänsten

Jag skulle inte ha något emot att slita hund för mitt dagliga uppehälle. Det håller sjukdomar borta, anser jag. Vem hade till exempel tid att på 20-talet sitta och grubbla som jag?

Min farmor dog av att lungan kollapsade sedan hon hostat sönder den. Hon hade fått lungemfyzem av rökning. Benämnt KOL.

Jag vill bara ytterligare säga, att vård i livets slutskede är alltid prio 1. Min egen mor dog det året hon skulle fylla 92 år. Hon lade av med att äta och dricka och hon hade inga livshotande sjukdomar. Men hon ville inte vara med längre och en så gammal människa tvångsmatar man inte, vilket än idag förekommer inom psykiatrin och för den skull även inom äldre vården.

Åtminstone var det så förr. Jag litar helt på våra svenska läkare som har hela ansvaret av att bedöma vilken vård som skall ges. I det läge, att en människa är i livets slutskede, gäller palliativ vård och läkare går igenom regelverket, som är fastställda av högre ansvariga. Detta är ytterst en politisk och medicinsk fråga och i den smeten vill jag för närvarande inte ge mig in på en diskussion om personer som ligger på sitt yttersta.

Nej, ge dem kvalitativ vård och se till att de får smärtlindring och sådan behandling sätts in när hela regelverket gåtts igenom och patientansvarig läkare inte längre kan bota, samt att patienten inte längre har utsikt till ett kvalitativt liv.

Lägg inte år till livet här, utan lägg liv till åren.

När en läkare väl bestämt sig för palliativ vård, finns det då som sagt smärtlindrande medicin och jag säger inget om att min egen mor som i livets slutskede, vägrade äta och dricka fick hon morfin och hon dog utan slangar och fick adekvat vård, som gäller för palliativ vård.

När väl morfin satts in, slutar också alla kroppens organ vad gäller magen samt vattentillförsel till kroppen att fungera. Att gamla som står på morfin, ändå vill äta och dricka, där alla organ slutat att fungera vad gäller matsmältningen och de varken kan tillgodogöra sig varken mat eller dryck, utan detta ger istället bara en svullnad i kroppen och patienten avlider efter endast en vecka.

Jag kan bara säga att sådana beslut tas av läkare i stort set dagligen inom äldreomsorgen. Det är välbeprövat och regelverket är rigoröst.

Det de alltid är noga med, det är munhygienen vad gäller att fukta munnens slemhinnor samt att man smörjer in läpparna för att det inte skall kännas outhärdligt.

Vår svenska vård vad gäller palliativ vård är etiskt högtstående och det är aldrig i förekommande fall aktiv dödshjälp, utan det är endast vård för att få smärtlindring samt att förkorta lidandet!

Det här är en infekterad debatt, som ju du isa-Alise visade med barnläkaren som blev anmäld och åtalad vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus, där förövrigt den kvinnliga läkaren stämt tre andra läkare som gett medicin men inte journal fört det! Varpå hon själv blev anklagad. Isa-Alise, vi har ännu inte sett slutet på den historien

Jag tycker att den här historien med barnläkaren vid Astrid Lindgrens sjukhus är absurd.
Visst måste man få ge lindring vid livets slut även om det förkortar livet. Förr fick man knappt ge morfin till döende då risken fanns att de kunde bli morfinister.

Jag är medveten om att jag nu är mitt uppe i debatten. Jag skall nu försöka minnas vad som stått i pressen, främst kvällstidningarna om den lilla flickan. Vården är fullt klart skyldiga till hennes död och om jag har fel i något påstående här, så rätta mig. En kort résume av mina minnesbilder.

Flickan var antagligen för tidigt född samt led av något som redan strax efter födseln, antingen opererades eller flickan blev felbehandlat på något sätt, så hjärnan inte blev tillräckligt syresatt, varpå hon led av så grava hjärnskador att hon skulle bli som ett vårdkolli och aldrig, kunna vakna upp och få ett visst liv, visserligen svårt hjärnskadad hela livet, men ändock ett liv, därom kan det tvistas om det skulle vara ett fullgott liv.

Det beslutades då om palliativ vård och det var meningen att flickan skulle dö, men det som var var det att någon gick för fort fram och det injicerades dödliga doser tiopental i flickans kropp. Det är det som detta åtal gällde, men vården här har som jag ser det ett kollektivt ansvar för att flickan blev så gravt skadad att hon antagligen inte skulle leva så länge till i alla fall.

läkaren som åtalades var väl patientansvarig läkare för barnet och tog adekvata beslut om barnets vård och då i livets slutskede och det var därför hon blev åtalad, pga föräldrarnas enkla fråga, varför dog vårt barn?

Det undrar jag också, så den frågan står obesvarad och läkaren gick fri, bla för att hon själv påpekade att fel hade gjorts även av de som obducerade flickan och som upptäckte att tiopental fanns i sådan mängd att det var dödligt. Men, läkaren påpekade att en sådan anomali gör att man tar ett blodprov till för risken finns att man vid första blodtestet hade kunnat få fel testresultat.

Hon friades pga att bevisbördan mot läkaren, inte var fullgod vilket gjorde att rätten var tvungen att fria läkaren då det inte gick att klarlägga nivåerna eftersom testet inte upprepades.

Det gick alltså inte att döma henne utan tvivel och när det föreligger skall rätten frikänna!

Nu har alltså den kvinnliga läkaren själv stämt tre andra läkare för att de gett medicin till flickan men inte journalfört det. Läkaren är nog arg som ett bi, för att dessa läkare inte självmant trädde fram och sade sanningen. Barnläkaren vill också ha utrett denna fråga, varför dog vårt barn?

Barnläkaren fick ta på sig hela skulden.
Det är konstigt men i abortdebatten låter det annorlunda. Man hoppas på att år 2030 ska det inte födas några barn med Downs syndrom.