Börjar få insikt

Ja du Admin vi får väll se hur länge jag kommer att hålla mej vid liv.

Du tror att det är deppresionen som står för allt?Känner mej allmänt illa till mods även när jag är ute med hunden bland folk,och i början av det hära året har jag nog alldrig känt mej så dålig än förr,

riktiga känslor om att självmordet kommer innan sommarn eller mot slutet av året,

mina nära polare&familj hadde väldigt svårt att se mej i ögonen&folk överhuvudtaget så dom måste ju ha fattat att nåt är fel men dom är för det mesta knäpptysta frågar inte hur man mår,
kanske för att hämd&mord dominerar mina tankar.

Nej, du har inte börjat få insikt!

När man får insikt om livet så förstår man hur värdefullt det är och då söker man också lycka och kärlek (som finns i överflöd bara man hittar rätt människor).

Du är så ung och förstörd av dina upplevelser. Ge dig själv tid att växa och mogna. Livet är fantastiskt när depressionen ger vika och man mår bra igen. Jag är själv schizo-affektiv men äter medicin (Abilify) dagligen och mår bättre än någonsin!

Snälla, tänk efter. Du vill väl vara en vinnare?! Bli inte en förlorare som ger upp och lämnar denna jord med så mycket ogjort!

Balder,

Typisk syn här i västvärlden om att man måste leva o skaffa familj o,s,v och inte nog med att när man mår dåligt och vill ta det där steget så kommer det nån moral fan o nervärderar en för det,
tyvär så biter det inte på mej,det gör bara så jag känner mera avsky för människor.

Jag njöt av livet förut men när jag ser hur människor håller på mot varandra blir jag bara äcklad.

Den här tråden skapade jag inte för att bli hjälpt,mer för att se vad folk har för probem och hur dom upplever det.

jag hoppas i alla fall att saker kommer förändras för dig, att du hittar livslust igen...

Balder Man kan även komma till insikt när det är dags att försvinna,

inte så konstigt att dom som verkligen vill göra det håller tyst om det för att man blir ytterligare kränkt av trevliga medmänniskor som vill ens bästa.

Vad är det som får dig att tro att det inte skulle vända för dig lite längre fram? Ursäkta att jag säger det, men det är väldigt fegt att bara ge upp sådär. Jag har all förståelse för att du har det kämpigt, jag vet själv hur det är. Men det ligger faktiskt till så att man lär sig saker så länge man lever och livet går sakta mot det bättre hela tiden, men man måste ha lite tålamod och det verkar ju inte du ha det minsta av.