Jag har väldigt lång startsträcka innan jag kan göra något , ibland så enkla saker som att resa mig upp o hämta en grej. Om jag vill läsa en bok kan det gå minst en kvart innan jag ”orkar” hämta den och sedan öppna den. Jag har så många ”spärrar” i mig att alla slags göromål känns tungrodda. Jag tror att det absolut inte bara är lathet. Det är bara att a) små hinder verkar stora, b) de där spärrarna , och c) det är nåt i huvudet och kroppen som inte ”kopplar”. Men vill jag något väldigt gärna kan det vara lite lättare. Jag tror att det är det som håller min funktionsnivå någorlunda uppe: jag har förmågan att tycka om / njuta av saker, och då har jag en anledning att göra något. Jag kan tänka mig att folk med mycket av negativa symtom har så låg funktionsnivå eftersom de inte känner nån njutning eller annat positivt som kan driva dem att göra saker.
Sen är det bra att jag har ett jobb och min aktivitet inom kyrkan, för då har jag en anledning att tvätta håret varannan dag så att folk ska slippa se mig i flottigt stripigt hår. Om jag ändå inte orkar duscha sprayar jag håret med torrschampo. Det gäller att ha sina knep!
En sak jag har extremt svårt för är tandborstning. Jag vet hur man gör, men det blir av för sällan. Jag har väldigt bra tänder ändå enligt tandvården, men jag har så svåra problem med tandsten att tandhygienisten har hotat med att jag kan tappa tänder i längden. Det hotet har hjälpt mig att börja borsta tänderna nästan varje dag, och det blir lite lättare nu när jag köpt eltandborste . Men det är svårt ändå.
Svårt att komma till skott, helt enkelt . Det är mitt problem.
