Modeller ska vara smala. Det är deras yrke. Dom ska visa upp det yttersta. När man längre inte klarar av att vara size 0 så blir man mer eller mindre utkickad. Så är det. Alla föds inte till modeller, man får kämpa för att bli det. Modeller ska inte se ut som Greta, Amina och Andrea från Jönköping.
Modeller ska ha det lite extra. Det som gör att man kommer ihåg dom. Det där speciella. Kanske exentriska. Men alltid det som fäster sig på näthinnan.
Se bara på ärade Ms Lesley Hornby. Hon hade det extra. Hon tog sig upp till toppen. Stannade där. Det är sådana modeller som syns.
Vem fan hade fått samma kultstatus som hon om man varit en PK medelålders tanta, med BMI 22 osv.
Modeller ska ha något som är det lilla extra. Det är en tuff bransch. Jag klarade inte av det. Jag flydde fältet. Att behöva träna dygnet runt, och springa runt i underkläder i New York var inget för mig.
Så jag började på en psykavdelning istället.
Jag blev ingen toppmodell. Jag hade inte det extremt speciella. Jag var inte riktigt så "fierce" som man ska vara.
Nu är jag kille, och förväntas inte alls vara lika smal. Men kostregimen var krånglig nog ändå. Proteiner, proteinpulver och ett och annat piller. Nej, tack.
Jag vände innan jag kommit in. Och jag ångrar det inte.
Men faktum kvarstår: Modeller är inte ett vanligt släkte. Modeller ska vara speciella. Och den enklaste vägen till det är kroppsbyggnanden.
