Katter i sängen m.m.

Du får tro vad du vill. Jag känner mig tillrätta i den diagnos som jag fått efter långa och omfattande utredningar av specilistteam inom autismspektrum. Jag skriver en självbiografisk berättelse om mitt liv som min specialpedagog och min läkare tycker är så bra att de ska hjälpa mig att få den i tryck som bok. Många andra med Asperger har poängterat att de känner igen sig mycket väl i det jag skriver. Jag har också läst det där om att AS kan tolkas som en variant av en manlig personlighet, men det hindrar väl inte tjejer från att drabbas? Det finns väl killar som är feminina precis som det finns tjejer som är manliga. Inte för att jag tycker att jag är direkt manlig (och nej jag har ingen skäggväxt) men mina symtom kanske kan tolkas som lite manliga. Till sist. Jag ÄR ingen diagnos, men jag uppfyller kriterierna för AS och att jag äntligen fick denna diagnos efter 29 år utan att veta vad som var fel på mig var en lättnad och jag fick genast en känsla av att inte längre vara så ensam. Jag har hittat andra personer med AS och lärt känna dem över internet och vi känner igen oss i varandra och det blir till en trygghet. Din tro är dock din egen och den kan jag inte ändra på. /A

Tja, en kvinna som saknar det som kännetecknar det kvinnliga psyket till förmån för det som kännetecknar det manliga... Är öfverhufvudtaget ingen kvinna till att börja med.

Aspergergirl är i mina ögon en oxymoron.

Kalla mig vad du vill. Jag är samma person oavsett vad jag kallas för och jag har de problem och det sätt att fungera som jag har utan att jag kan rå för det. Jag kan tala om det att jag inte har någon önskan om ett förhållande med någon, varken kvinnlig eller manlig människa. Jag kommer att leva mitt liv ensam till den dag jag dör. Kanske är jag då varken man eller kvinna om det var det du menade Per-Arne. /A

Aspergergirl skrev: Kalla mig vad du vill. Jag är samma person oavsett vad jag kallas för och jag har de problem och det sätt att fungera som jag har utan att jag kan rå för det. Jag kan tala om det att jag inte har någon önskan om ett förhållande med någon, varken kvinnlig eller manlig människa. Jag kommer att leva mitt liv ensam till den dag jag dör. Kanske är jag då varken man eller kvinna om det var det du menade Per-Arne. /A

Alla lever vi och dör ensamma, få är insiktsfulla nog att inse det.

Aspergergirl skrev: Kalla mig vad du vill. Jag är samma person oavsett vad jag kallas för och jag har de problem och det sätt att fungera som jag har utan att jag kan rå för det. Jag kan tala om det att jag inte har någon önskan om ett förhållande med någon, varken kvinnlig eller manlig människa. Jag kommer att leva mitt liv ensam till den dag jag dör. Kanske är jag då varken man eller kvinna om det var det du menade Per-Arne. /A

Varför inte förhållande? varför vill du vara ensam, jag menar, vill du inte ens i drömmen ibland ha ngn nära dig som visar kärlek och som du kan yttra den mot?

Det ska alltså vara manligt att vara autistisk,
analytisk och kvinnligt att vara emotionell.
Själv känner jag igen mig i mycket av
beskrivningarna av Aspergers syndrom.
Jag har frågat en läkare om det inte kunde
vara Asperger som jag har. Men han tyckte
inte att det stämde.