Katter i sängen m.m.

Gäst skrev:

Aspergergirl skrev: Kalla mig vad du vill. Jag är samma person oavsett vad jag kallas för och jag har de problem och det sätt att fungera som jag har utan att jag kan rå för det. Jag kan tala om det att jag inte har någon önskan om ett förhållande med någon, varken kvinnlig eller manlig människa. Jag kommer att leva mitt liv ensam till den dag jag dör. Kanske är jag då varken man eller kvinna om det var det du menade Per-Arne. /A

Varför inte förhållande? varför vill du vara ensam, jag menar, vill du inte ens i drömmen ibland ha ngn nära dig som visar kärlek och som du kan yttra den mot?

Det är en knepig fråga du ställer för jag vet inte exakt själv varför. Det är nog mest en känsla jag har att jag inte orkar leva tillsammans med någon annan människa. Jag har ett behov av att vara ensam och i allt socialt umgäng blir jag oerhört uttröttad och längtar till ensamheten. Det jag kan önska ibland är att jag var intresserad av andra människor för att vara mindre avvikande, inte för att jag saknar umgänget. /A

Geta skrev: Det ska alltså vara manligt att vara autistisk,
analytisk och kvinnligt att vara emotionell.
Själv känner jag igen mig i mycket av
beskrivningarna av Aspergers syndrom.
Jag har frågat en läkare om det inte kunde
vara Asperger som jag har. Men han tyckte
inte att det stämde.

Det är många läkare som inte har någon större utbildning i Asperger och för att få en utredning gjord bör det göras av ett sk neuropsykiatriskt team som är specialister på området. Om du tycker att du känner igen dig i Aspergerdiagnosen så hade jag krävt att få en sådan utredning gjord. För att få rätt hjälp behöver man ju också rätt diagnos. För mig så var testerna omfattande och tog lång tid att genomföra. Jag fick min diagnos först efter ett halvår från det att jag påbörjat utredningen. Under denna tid gjorde jag bl a ett intelligenstest WAIS som visade på det som är karakteristiskt för en person med autism/AS. En mycket ojämn begåvningsprofil. Jag ligger mycket över genomsnittet på vissa delar men ligger dåligt på andra saker. Kurvan går upp och ner. I normalfallet är kurvan i stort sett helt jämn. Även hos utvecklingsstörda utan autism ligger kurvan jämn så den här ojämnheten i intelligensen är mycket typisk för autism/AS. Utöver WAIS så gjorde jag en hel massa andra tester. /A

Aspergergirl skrev:
Det är en knepig fråga du ställer för jag vet inte exakt själv varför. Det är nog mest en känsla jag har att jag inte orkar leva tillsammans med någon annan människa. Jag har ett behov av att vara ensam och i allt socialt umgäng blir jag oerhört uttröttad och längtar till ensamheten. Det jag kan önska ibland är att jag var intresserad av andra människor för att vara mindre avvikande, inte för att jag saknar umgänget. /A

Men du lever ju med dina föräldrar?

Har du ingen som helst lust att ha en pojkvän och ha sex osv?
Det skulle ju kunna vara med en perosn som dels kpompenserade för dina svårigheter, dels med en person som var mer eller mindre likadan och också behövde söka ensamheten?

Jag har ju läst lite i din story och det förvånar mig att du inte kommer längre med dina fobier när du uppenbrligen ser frågorna korrekt.

Tex när du beskrev att du tyckte det var jobbigt med smink, kläder osv. Det kan ju inte vara svårt att få hjälp/lektion av en person med god smak i ämnet som kan ge en instruktioner och hjälpa till. Den biten behöver du inte fundera på då. Antalet orosmoment sjunker och du skulle automatiskt bli mer anpassad. Det finns väl enkla regler man kan ta till sig på de områden man saknar intresse och intelligens?

Vilkta testar har du gjort förutom wais då? Vet du vad de hette? Vad gick de ut på?

Aspergergirl
På din beskrivning har jag inte Asperger.
Men ändå när jag läst böcker av Gunilla
Gerland och Gunilla Brattberg så är det
ändå saker som stämmer in så exakt.
En annan bok som jag tycker är intressant
är "Genom dörrar" av Temple Grandin och
Margaret Scariano - Vägen från autism till
ett självständigt liv.

Jag lever ensam, inte med mina föräldrar. Jag har viss kontakt med föräldrarna men jag bor inte hos dem utan i egen lägenhet. Under den tid jag bodde hemma var konflikterna oupphörliga i min familj till följd av mina problem med interaktion med andra människor. Då visste vi inte vilka mina problem var, utan det blev bråk gång på gång på gång. Jag märker själv att jag blir lättare aggressiv när jag är uttröttad och uttröttad blir jag av att umgås med andra människor. Nu har jag fått beviljat hjälp från kommunen som heter "särskilt utformat stöd och service" och det är nästan som en form av personlig assistent. Hon lär mig laga mat, följer med mig när jag ska handla och ser till att jag sköter mitt hem som jag ska. Hon kommer till mig tre gånger i veckan. Utöver detta träffar jag en specialpedagog en gång/vecka. Det är fullt tillräckligt med stimulans från andra människor. Jag känner inget mer behov av det. Jag är nog asexual också för jag har inget behov av det heller. Det jag har behov av är att vara ensam och bara umgås med andra människor i så lugna miljöer som möjligt under så kort tid som möjligt. Då orkar jag, men att leva tillsammans med någon annan människa skulle jag inte orka med. Möjligtvis att vara särbo då, men jag har aldrig känt att jag vill in i ett förhållande över huvud taget så det känns inte helt rätt det heller. Jag vill helt enkelt vara ensam!

Jag vet faktiskt inte vad de andra testerna hette som jag gjorde men de var mer test just för att kolla autism/AS. De gick ut på att kolla "theory of mind", dvs min förmåga att förstå hur andra tänker och känner, och så fick jag göra något test som testade förmågan att se sammanhang. De tog kontakt med mina föräldrar och pratade med dem och min barndom kartlades. Jag gick också i terapi och de vanliga samtalen där visade också mer och mer hur jag var en typisk "aspergare". Så efter ca ett halvår fick jag min diagnos (dec -04). Då var jag 29 år gammal.

/A

Geta skrev: Aspergergirl
På din beskrivning har jag inte Asperger.
Men ändå när jag läst böcker av Gunilla
Gerland och Gunilla Brattberg så är det
ändå saker som stämmer in så exakt.
En annan bok som jag tycker är intressant
är "Genom dörrar" av Temple Grandin och
Margaret Scariano - Vägen från autism till
ett självständigt liv.

Jag har också läst böcker av Gunilla Brattberg och Gunilla Gerland och känner igen mig i mycket av det de skriver (framför allt Gerlands böcker) och även min pedagog tycker att jag påminner mycket om Gerland i mitt sätt att vara. Kanske är det mitt sätt att uttrycka mig i skrift som gör mig svårtolkad Geta? Jag är enligt många urtypen för en person med AS. Om det är positivt eller negativt vågar jag inte svara på. Jag är glad över min diagnos eftersom den känns så korrekt. Det är en lättnad för mig åtminstone. Jag får också anpassad hjälp som jag inte skulle fått om jag inte fått denna diagnosen.

Jag skulle jättegärna vilja läsa Temple Grandins bok. Jag har hört talas så mycket om den (fast hon kanske har skrivit flera böcker... har dock inte läst någon av dem i så fall). Måste se om de har den på biblioteket i stan... Har du läst "Stjärnor, linser och äpplen" av Susanne Schäfer? Det är i så fall mitt boktips till dig. Det är en person med autism som skrivit denna självbiografi. /A