Katter i sängen m.m.

Gäst skrev:

Aspergergirl skrev:
Det är en knepig fråga du ställer för jag vet inte exakt själv varför. Det är nog mest en känsla jag har att jag inte orkar leva tillsammans med någon annan människa. Jag har ett behov av att vara ensam och i allt socialt umgäng blir jag oerhört uttröttad och längtar till ensamheten. Det jag kan önska ibland är att jag var intresserad av andra människor för att vara mindre avvikande, inte för att jag saknar umgänget. /A

Men du lever ju med dina föräldrar?

Har du ingen som helst lust att ha en pojkvän och ha sex osv?
Det skulle ju kunna vara med en perosn som dels kpompenserade för dina svårigheter, dels med en person som var mer eller mindre likadan och också behövde söka ensamheten?

Jag har ju läst lite i din story och det förvånar mig att du inte kommer längre med dina fobier när du uppenbrligen ser frågorna korrekt.

Tex när du beskrev att du tyckte det var jobbigt med smink, kläder osv. Det kan ju inte vara svårt att få hjälp/lektion av en person med god smak i ämnet som kan ge en instruktioner och hjälpa till. Den biten behöver du inte fundera på då. Antalet orosmoment sjunker och du skulle automatiskt bli mer anpassad. Det finns väl enkla regler man kan ta till sig på de områden man saknar intresse och intelligens?

Vilkta testar har du gjort förutom wais då? Vet du vad de hette? Vad gick de ut på?

Men vad menar du nu då gäst? Att en kvinna behöver sminka sig och klä sig snyggt för att vara anpassad i samhället? Det var ju konstigt. Har du sett en varghona med målade naglar någon gång?

Teresia skrev: Men Per Arne, är du en man överhuvudtaget som säger så? Riktiga män har inga såna komplex som du verkar ha och behöver inte försöka såra en kvinna.

Dessutom så tror jag att du syftade på "tourettes syndrom" där uppe, eftersom jag undrar vad du menar med "turner syndrom"?

Jag undrar också vad du Per Arne menar med "Turner Syndrom". Har aldrig hört talas om det. Menar du Tourettes syndrom kan jag tala om att jag inte lider av det. /A

Hur svårt hade det varit att bara söka på google?
Hur som helst är Turners syndrom en genetisk abnormalitet som orsakas av förlust av genetiskt material från den ena av könskromosomerna. Kvinnliga karakteristiska drag finns uttryckta men är underutvecklade.
Då nästan samtliga försök att finna orsakerna till asperger syndrom har pekat på brister hos x-kromosen, och att dessa brister hos en normal kvinna borde kompletteras av den andra, så torde det vara tämligen logiskt att en "kvinna", för att ha riktig asperger, även måste ha turner syndrom.

Men men, du är ju så "nöjd" med din diagnos, så sanningen spelar nog ingen roll.

Ibland kan det vara en överlevnadsstrategi
att känna sig nöjd!

Teresia skrev:
Men vad menar du nu då gäst? Att en kvinna behöver sminka sig och klä sig snyggt för att vara anpassad i samhället? Det var ju konstigt. Har du sett en varghona med målade naglar någon gång?

Det beror ju som sagt på om du vill vara anpassad i en kanske påtvingad social situation. Det är en nyckel till att kunna umgås "friskt". Jag har kommit i helt fel kläder till socisla siuationer där jag då känt mig extra dum när jag antigen blivit medveten om eller undrat om det är så att jag ser komisk ut när jag inte menar att vara det på seriösa sociala tillställningar som brölopp, begrvaningar, dop, middagar, fester..

Jag är inte förtjust i dessa, men jag tycker det är avskyvärd att dessutom vara "fånen" så jag försöker anpassa mig. Jag tar till mig enkla regler som går att läsa, om ämligt val av klädslen osv, sen betyder det ju alltmindre och alltmer fritt också men det är en bisak, det viktiga är att jag tagit till mig ganska enkla principer och gjort dem till mina och de funkar hyfsat.

Om det i en situation förväntas smink kan man säkert också anpassa sig med ngt enkelt rakt som kanske inte väljs som "festens smink" men jag tror man kan läsa och se exempel. Man kan också lära sig av ngn som "vet". Jag kan ju bara säga att jag i mitt liv tidigare fullt försökt detta omedveten om mitt handikapp pga att jag insåg att det var min svaghet många ggr. Blev nästan intresserad av kläder ett kort tag pga att jag försökte lära mig om dem och vad god smak ansågs vara. Det var som att genomgå en metamorfosupplevelse då i tånåren. Äntligen fick jag ett hum om hur man skulle kombinera kläder och även hur man skulle köpa dem.

Jag har ofta fått kritik för min garaderob är så trist och smal efter den korta perioden av inresse, och inte vinner jag ngt pris för välklädd man, men jag känner ändå at jag har en sorts aning om ett system och den funkar till 75% vilket är bättre än de 10-20% som var före...
Jag köper inte vita tubsockor till anat än mina få träningspass.

Jag tror jag förstår lite vad du menar gäst men det är inte så lätt alla gånger ändå. Jag har inget socialt umgänge, ingen nära kompis som jag kan ta lärdom av eller liknande. Jag umgås bara med min stödperson som visserligen kanske kan hjälpa mig framöver med att lära mig hur man till vardags är klädd och så, men några fester går jag över huvud taget aldrig på och har ingen önskan om det heller för jag mår bara dåligt av umgänget. Givetvis mår jag sämre i sådana sammanhang om jag känner mig utanför (känner mig fel klädd eller att jag borde vara sminkad men inte är det osv) men jag har faktiskt ingen önskan om att gå på fester eller dyl ändå. Jag önskar att jag önskade det för att på så vis verka mer normal, men inte för att jag innerst inne vill det som det är nu. Jag är till på köpet helnykteriskt och finner det föga kul att tillbringa tid på fester där folk dricker. Då är jag hellre hemma i min ensamhet. Jag har fått hjälp av min pedagog att handla lite kläder som jag känner mig nöjd med och det får räcka för ett tag framöver nu. Nu vågar jag i alla fall gå på stan utan att känna mig alltför udda och uttittad vilket jag förmodligen inte ÄR utan bara jag som inbillar mig. /A