Råd om röster

Mina röster var väldigt högljudda och elaka i början, men sedan när jag fick antipsykotika blev de mer dämpade och samtidigt positiva. Ibland kunde rösterna rent av vara hjälpsamma. Efter några månader försvann de helt när jag slutade att lyssna efter dem. Jag tror att många hör röster, därför att de lyssnar efter vad rösterna har att säga. Rösterna kan nog vara ett slags sällskap för en del.

Hej, jag är ny här och har ingen egen erfarenhet av psykoser. Däremot är jag mamma till en kille som snart blir 12 som de senaste månaderna har haft det jobbigt med röster inne i huvudet. Taskiga röster, så fastän de liksom talar med samma röst som min son själv tänker med, så upplever han dem som två helt andra personer än han själv...

Sonen är medveten om att rösterna enbart hörs inuti hans eget huvud, däremot har han en stark känsla av att andra människor ibland kan läsa både hans egna tankar och de (otrevliga) tankar som förmedlas av personerna inne i hans huvud.

Rösterna hör han trots att han står på seroquel och risperdal, mediciner han får mot aggressivitet och manier (har diagnosen bipolär sjukdom sedan ett och ett halvt år tillbaka och as + adhd sedan förskoleåldrrn).

Jag har två frågor. Dels undrar jag om det är någon annan härinne som besvärades av röster redan som barn och dels om ni har några tips gör hur vi kan hjälpa sonen så att han kan hantera rösterna och framför allt slippa få värre symptom... Jag antar att han inte kan räknas som psykotisk i och med att han har så pass bra kontakt med den vanliga verkligheten - men jag befarar att han löper stor risk att kunna utveckla en psykos framöver...

Förutom rösterna, som finns där oberoende av hur han svänger i det bipolära, har han haft en del lukthallucinationer, har blivit väldigt asocial, har periodvis en del paranoida känslor och är väldigt ofta svår att få kontakt med. Det finns schizofreni i släkten men på rätt långt håll.

Hej!
Det ska inte vara så ovanligt att höra röster, som man kan tro. Nu är inte jag någon stor rösthörare, men det finns säkert andra, som kan svara på dina frågor.

Välkommen Mammuten! Mammuten dog ut bara för det fanns inga papputar...

Är du ensam med din son?

Jag har haft en röst i barndomen då och då, men jag fäste aldrig på den tiden, någon större uppmärksamhet vid det, men det har fastnat i minnet. Ser din son syner? Alltså i bilder eller filmer, inom sig?

Har han gått igenom tester för att se om det finns några hjärnförändringar hos honom, för att utesluta en somatisk sjukdom?

Tack Geta och NG!

Jag lever med papputen I familjen finns även en lillasyster på nio år.

Menar du om sonen _tänker_ i bilder / filmsekvenser? Det vet jag inte, men båda barnen har synestesi (heter det så?) där ord har olika färger, smaker har olika utseenden etc, d v s sinnesintrycken kommer liksom i fler kanaler än vanligt. Själv har jag lite sådana tendenser, men inte lika mycket som barnen.

Om du menar visuella hallucinationer så har han haft det, men av mycket mild karaktär, på gränsen till vad som är fullt vanliga fantasier (ett ansikte i fruktkorgen, en sten som en kort tid ser ut som en människa, typ). Jag har en känsla sv att han hade mer sådant innan han började med antipsykotisk medicin. Han har också haft störd perception när han tyckt att Papputen eller jag ser ut som kopior av oss själva och behövt ställa kontrollfrågor för att känna sig säker på att vi är vi...

Hans psykiater har väl gjort en del neurologiska tester och saker som sköldkörteln har kollats upp, men han har inte genomgått något EEG för att utesluta epilepsi t ex, eftersom han först var så väldigt skör och labil i samband med att han fick bipolärdiagnosen att psykologen och läkaren kom hem till oss istället för att hjälte dit. Sedan har han haft valproat, en antiepileptisk medicin som också ges mot bipolära svägningar, och den skulle säkert ha kunnat maskera en eventuell epileptisk aktivitet.

Men nu när hans psykiater är tillbaka efter semestern kommer vi förhoppningsvis att göra en närmare utredning av hans röster och andra symptom och i den utredningen utgår jag från att de kommer att göra vad som går för att utesluta somatiska orsaker.

Geta, jag har också läst att röster är vanligare än man kan tro, och hade det bara varit rösterna hade jag inte oroat mig så mycket. Inte heller om rösterna varit snälla, men de här rösterna förstör så mycket för sonen och han ber mig dagligen om hjälp med att få bort dem.

Jag är i alla fall väldigt glad att han är öppen mot oss med vad som försigår inuti hans huvud.