Råd om röster

Om han har bipolär så borde bara psykossymptom, som röster uppträda vid mani eller depression, men inte annars. Om han har färre manier eller depressioner, så borde röstproblemet minska. Vid schizofreni däremot uppträder röster när som helst och oavsett depression eller mani. Röster kan ibland påverkas av stämningsläget t.ex är man deprimerad så kan rösterna bli deppiga också.

Röster kan triggas av ångest och stress. Om ångesten eller stressen minskar så kan rösterna också minska. Antipsykotika tar oftast inte bort alla röster, men ofta blir rösterna mindre störande, tystare och vänligare med antipsykotika.

Röster är egentligen enbart ett problem om rösterna har ett negativt budskap som gör att man mår dåligt av dem. Sedan imperativa röster, som uppmanar en att göra dumma saker kan vara farliga och då bör man kontakta läkare direkt. Imperativa röster kan vara att han måste hoppa ut genom fönstret för annars kommer hans mamma att dö.

Han kan ha bipolär fastän schizofreni finns i släkten. De med bipolär i släkten löper större risk för schizofreni och tvärtom. Schizofreni och bipolär är alltså ganska nära besläktade med varandra, men bipolär är en lindrigare diagnos, även om självmordsrisken är fördubblad jämfört med schizofreni.

Det är just att rösterna verkar finnas oberoende av hans svängningar i humöret som gör att jag funderar över om han inte är i en tidig fas av schizoaffektiv sjukdom. En annan tänkbar diagnos, som inte finns i DSM, är MCDD, när svårigheterna man har ligger i skärnigspunkten mellan schizofreni, bipolär sjukdom och autismspektrum. Det är en störning som drabbar barn.

Exakt vad vi kallar Fabians svårigheter är inte det viktiga, det som är viktigt är att vi ger bästa möjliga hjälp. Allt talar för att tidiga insatser kan bromsa förloppet vid psykossjukdomar och jag hoppas att vi med rätt stöd kan hjälpa Fabian att må så bra som möjligt. Men då gäller det förstås att förstå att det kan vara en begynnande psykossjukdom och inte "bara" väldigt påtagliga tvångstankar.

Fabians mormor (mammut-mamman) var troligen bipolär men fick aldrig den diagnosen.

Problemet med barn och ungdomar är att symptomen kan vara väldigt diffusa och oklara så det kan vara svårt att ställa en definitiv diagnos. Det beror på att i tonåren utvecklas hjärnan kraftigt, vilket stör diagnostiken. På BUP brukar man vara försiktig med både diagnostik och läkemedel, vilket en del varit kritiska mot för de tycker att hjälpen varit otillräcklig där.

Tänk på att inte vara överengagerad i din son och ständigt säga till honom t.ex vad han skall göra för sådant kan stressa och förvärra psykossymptom. Kritik skall man också vara försiktig med liksom utbrott.

Jag skulle definitivt inte rekommendera att vilja ha tillbaka rösterna. :ajaj

Dom kan bli farliga, tyvärr. Även om många är trygga med sina, så kan dom bli elaka och läkarna rekommenderar att man behöver hjälp om dom börjar vilja bestämma. Se mer info som andra här har skrivit.

Mina är ruskigt extrema, jag tror ju det är från andevärlden och denna är minst sagt rörig, men också prövande.

/notwoodstock

Jag fick tyst på rösterna när jag började läsa en gång. Nu har jag inga röster, och det var rätt längesen jag hade det också!

Mitt enda råd jag kan ge just nu, är att du kanske kan diskutera med Inwatto? Han är väl den här på viska som kanske kan hjälpa dig lite grann?