Freud VS. KBT

Jag tycker det är bra att det finns tillgång till många olika terapiformer, eftersom vi alla är olika. Tycker alltid det är obehagligt när någon försöker framställa en viss terapi som "den enda som fungerar, skrota alla andra".

Jag går i psykodymanisk terapi, och det har gjort att jag idag har gått från att ha legat på psykiatriinstitution i nästan ett decinium, varit konstaterad som kronisk schizofren, kroniskt i behov av dygnet-runt vård samt förtidspensionerad, till att idag bo i egen lägenhet, upphävt pensioneringen, studerar på högskola på heltid samt ha ett extrajobb.
Det finns så mycket mer här i världen än det som går att mäta vetenskapligt. Alltså: bara för att något inte är mätbart, betyder det inte att det därmed inte finns. Vem fan kan objektivt mäta kärlek, smärta, ångest, omtanke, hopp? Ingen. Men betyder det att detta då inte finns?
Äh! Idioter!

Jag är för valfrihet. Mår någon bäst av KBT, så ska den väl få gå i det? Passar en annan bättre för psykodynamik, DBT, gestaltterapi, psykosyntes, osv, så kan den väl få gå i det? Vad är problemet?
Varför måste alla göra likadant? Varför ska någon annan alltid bestämma vad som är bäst för MIG? Varför får jag inte ha något att säga till om själv, jag är ju ändå den som ska må bra i slutänden?

Jävla enkelspåriga, populärvetenskapliga omogenheter...! *muttermutter* :tänk

tryskey: Håller med helt och fullt, jag skulle gärna gå i terapi hos Stanislav Grof, eller för all del Timothy Leary :mrgreen:

Att inte få tillgång till psykoterapi under drägliga ekonomiska förhållanden är säkert ett större problem idag. Än i vilken form den bedrivs.
När man varit isolerad från djupare kontakter med människor under lång tid, så är det anmärkningsvärt att få gå i terapi.
Att i lugn och ro få tala med en människa är läkande i sig.

Skötaren skrev: www.expressen.se/ledare/1.632859

Tendentiöst dravel! Det finn ju ingen hegemoni att krossa längre. Den fanns möjligen på 70-talet.

Det stora problemet är inte terapiskolorna utan att man inte tillåter terapeuterna att ansluta sig till Försäkringskassesystemet, så att man direkt kan söka upp en terapuet utan att gå via psykiatrin.

KBT, Psykoanalys eller familjeterapi. Formen är helt irrelevant tycker jag. Och det är snarast en fördel att det finns många olika former. Det ger en positiv korsbefruktning. Som ett smörgåsbord.

Jag är väldigt besvikna på Sveriges psykologer, som inte ens verkar försöka att utöka utbildningen i KBT. I Sverige kan bara 5 % av psykologerna KBT medan i USA är siffran 60-70 %. Jag tycker inte att psykologerna i detta land inger förtroende alls och man undrar vilken patientnytta de egentligen gör idag. Det är en dyrbar behandling, så man bör förvissa sig om att den har effekt på samma sätt som man har krav på effekt av dagens läkemedel.

Vem håller på med Freud? De flesta känner hans teori utantill. Inte menar jag att det inte skulle ha varit banbrytande i tiderna men nu har den blivit en uppsättning av truismer, man känner till dem inte enbart från böckerna utan även från filmerna. Det stod ganska bra under någon länk på den här sajten: "psykodynamisk terapi har man inte nytta av, men den psykodynamiska kunskapen är bra att ha.

Ursäkta alla som har en annan åsikt, det här är på sätt o vis en smaksak som det är onödigt att gräla om.

- aspie