Freud VS. KBT

Admin1 skrev: Jag är väldigt besvikna på Sveriges psykologer, som inte ens verkar försöka att utöka utbildningen i KBT. I Sverige kan bara 5 % av psykologerna KBT medan i USA är siffran 60-70 %. Jag tycker inte att psykologerna i detta land inger förtroende alls och man undrar vilken patientnytta de egentligen gör idag. Det är en dyrbar behandling, så man bör förvissa sig om att den har effekt på samma sätt som man har krav på effekt av dagens läkemedel.

För det första tar det ju åtminstone fem år att utbilda sig i en teknik. Och har du väl gått den utbildningen är kanske inte det första du gör att gå om fem år till i en annan inriktning.

Risken är ju att det svänger igen och så står du där med din metod. I praktiken är det dock samma höga kvalité på alla de metoder som lärs ut till psykologer eftersom den är så mycket grundligare än alla snabbkurser som t.ex. erbjuds skötare och behandlingsassistenter.

Därför är det värt att satsa på och därför satsar vårt demokratiska samhälle på dessa humanistiska metoder istället för att bara utbilda broilerläkare som är programmerade och hjärntvättade av en rovgirig och ytterst kapitalstark läkemedelsindustri.

Behandlingen och utbildningen är dyrbar därför att människans själ och beteende är en komplicerad historia som inte förändras av ett piller - åtminstone inte på sikt. Eller på ett sätt som gör att du får beteendemässig beredskap för de utmaningar som du möter i livet. Detta kan dock psykoterapi av valfri skola ge dig!

Att bli klassad som schizofren och i värsta fall få en spruta var 14:e dag och sedan vara hänvisad till ensamhet resten av tiden, tycker jag är barbari.
En samtalskontakt med någon som har litet djupare kunskaper borde vara en rättighet.

Geta skrev: Att bli klassad som schizofren och i värsta fall få en spruta var 14:e dag och sedan vara hänvisad till ensamhet resten av tiden, tycker jag är barbari.
En samtalskontakt med någon som har litet djupare kunskaper borde vara en rättighet.

Precis! Bra Geta! Det är det här biologibarbariet som propagerar för att psykospat. inte kan tillgodogöra sig psykoterapi - vilket är helt fel! Det är bara det att det krävs mycket mer och kompetentare behandling för att hjälpa psykossjuka. Psykoterapi med en välutbildad psykolog med psykosinriktning borde vara en absolut självklarhet i dagens vård! Otroligt att det inte är det...

Upp på barrikaderna! Skriv insändare! Skriv här! Påverka!

bateson- skrev:

Admin1 skrev: Jag är väldigt besvikna på Sveriges psykologer, som inte ens verkar försöka att utöka utbildningen i KBT. I Sverige kan bara 5 % av psykologerna KBT medan i USA är siffran 60-70 %. Jag tycker inte att psykologerna i detta land inger förtroende alls och man undrar vilken patientnytta de egentligen gör idag. Det är en dyrbar behandling, så man bör förvissa sig om att den har effekt på samma sätt som man har krav på effekt av dagens läkemedel.

För det första tar det ju åtminstone fem år att utbilda sig i en teknik. Och har du väl gått den utbildningen är kanske inte det första du gör att gå om fem år till i en annan inriktning.

Risken är ju att det svänger igen och så står du där med din metod. I praktiken är det dock samma höga kvalité på alla de metoder som lärs ut till psykologer eftersom den är så mycket grundligare än alla snabbkurser som t.ex. erbjuds skötare och behandlingsassistenter.

Därför är det värt att satsa på och därför satsar vårt demokratiska samhälle på dessa humanistiska metoder istället för att bara utbilda broilerläkare som är programmerade och hjärntvättade av en rovgirig och ytterst kapitalstark läkemedelsindustri.

Behandlingen och utbildningen är dyrbar därför att människans själ och beteende är en komplicerad historia som inte förändras av ett piller - åtminstone inte på sikt. Eller på ett sätt som gör att du får beteendemässig beredskap för de utmaningar som du möter i livet. Detta kan dock psykoterapi av valfri skola ge dig!

Det jag är besviken över att inte grundutbildningen för psykologer har ändrats i mer KBT inriktning. Man får intrycket av Sveriges psykologer har sådan stark nästan religiös tro på sin nuvarande inriktning i psykodynamisk terapi att de inte vill ändra utbildningen. De verkar helt strunta i hur patienterna mår av terapin. Väldigt cyniskt och jag är väldigt besviken på dem. Trodde det var högre nivå på psykologerna i Sverige faktiskt.

Admin1 skrev: Det jag är besviken över att inte grundutbildningen för psykologer har ändrats i mer KBT inriktning. Man får intrycket av Sveriges psykologer har sådan stark nästan religiös tro på sin nuvarande inriktning i psykodynamisk terapi att de inte vill ändra utbildningen. De verkar helt strunta i hur patienterna mår av terapin. Väldigt cyniskt och jag är väldigt besviken på dem. Trodde det var högre nivå på psykologerna i Sverige faktiskt.

Fast varifrån tar du den informationen, att grundutbildningen för psykologer över lag skulle vara psykodynamiskt inriktad?
Så vitt jag vet är det en hel del av universiteten med psykologprogram som har en behavioristisk inriktning. Dock brukar universitetens inriktningar vara rätt inofficiella och mer grunda sig på traditioner just inom det universitetet mer än någon uttalad preferens.
Har för mig att jag hört innifrån utbildningen att uppsala universitets psykologutbildning har en tradition av att vara mer behavioristiskt inriktad medan de i norr är mer psykodynamiskt inriktade.

Jag håller inte heller med i din åsikt om att psykologerna i sverige helt verkar strunta i hur patienterna mår av terapin, jag undrar vad du grundar det uttalandet i?
Att det ännu inte är så många som utbildar sig till KBT-terapeuter tror jag beror mer på att det ofta kommer temporära "metodflugor" inom psykoterapin, och ännu så länge är KBT så pass nytt i jämförelse med andra mer beprövade metoder, så jag tror att det låga antalet beror mer på en skräck att ubilda sig i något som om några år över huvud taget inte används, än någon sorts cynism bland psykologer.
Under 60-talet t.ex. var gruppterapi oerhört hett. Alla skulle gå i gruppterapi, gruppterapi var lösningen på allt! På samma sätt som man nu pratar om KBT pratade man om de snabba reslutaten man fick av gruppterapi, och beklagade sig över hur någon kunde varit så dum så man trodde sig kunna arbeta ensam terapeut-patient. Så patienterna fick gruppterapi, personalen hade gruppterapi, en psykiatrilärare jag hade berättade att de till och med hade gruppterapi om vad som hände i en annan gruppterapi.
Så ett tag skulle alla hålla på med primalterapi och arbeta med primalskri, återuppleva sitt födelseögonblick och bearbeta det traumat eftersom det var roten till allt. Man hävdade på samma sätt hur dokumenterat utmärkta reslutat det gav när patienterna fick lägga sig på golvet och skrika sina primalskrin, hur kunde man tro att det gick att sitta där med en patient och prata??
Idag använder vi viserligen gruppterapi till viss del, men inte på långa vägar i samma utsträckning som då. Och visst finns det några gamla stötar som fortfarande håller på med primalskriksterapi, men det ses nog som rätt barockt.

Jag vill inte säga att KBT nödvändigtvis är en sån här temporär fluga, men med erfarenhet om tidigare mer kortlivade terapeutiska moden, som precis som KBT:n kommit väldigt starkt på en jämförelsevis rätt kort tid och där tilltron till metoden nästan är oändlig, tror jag många är lite försiktiga med att omedelbart slänga sig in i en lång och kostsam utbildning innan metoden har några decennier på nacken.

Jag tror att det som är bra för patienterna håller i längden. Jag tror att psykodynamisk terapi är bra, annars tror jag inte den hade fått existera så pass länge, men att det inte är det enda sättet och definitivt inte passar alla. Om KBT är ett gott alternativ kommer också den att vinna i längden.
Även om det kan kännas frustrerande för dem som verkligen behöver KBT just nu, så tror jag ändå att det generellt är bra att det tar lite tid innan saker och ting svänger i den här världen. För segheten funkar ju även som en bra utgallring av det som verkligen är humbug och ren skit, sånt håller ju aldrig längre än den första, sensationella inledningsfasen.

(man kan ju se nyttan i att ge något lite tid innan man tar det som självklart om man tittar på företeelsen partiet "ny demokrati" under 90-talet.
De hade en oerhörd framgång på väldigt kort tid, fick runt 6 % av rösterna i första valet vilket är helt sjukt mycket för ett helt nytt parti.
Men så höll de inte heller mer än några år, sedan var partiet helt borta.
Tack och lov, nu i efterhand kan vi ju undra hur så många kunde låta sig förföras av deras valprogram, som egentligen inte var mer än rasistiska extremhögeråsikter. Att de lyckades få 6 % ger mig kalla kårar...).

Fakta om KBT hämtade jag från Expressens ledare, där det stod att KBT inte ingick i grundutbildningen för psykologer utan bara var ett tillvalsämne:
www.expressen.se/ledare/1.632859

Det går inte att säga att KBT är en modefluga, eftersom den har vetenskapligt bevisad effekt, vilket andra psykoterapier verkar sakna. Jag skulle vilja vända på saken och kalla andra psykoterapier för modeflugor, som dessutom verkar ovanligt livskraftiga i Sverige. Kom ihåg också att i USA kan 60-70 % av psykologerna ge KBT medan motsvarande siffra för Sverige är 5 %. Konstigt att psykologerna i USA kan skaffa sig rätt utbildning, men inte i Sverige.

Situationen för psykologerna är allvarlig i Sverige. Staten borde ingripa och reformera psykologutbildningen. RSMH borde också reagera på detta. Det borde också satsas pengar på att vidareutbilda psykologerna i KBT. Konstigt att de inte själva inser att de har ett stort problem