Jag har mist min barndom, arbetsförmåga, gjort mig av med vänner och fosterfamilj eftersom de inte var bra för mig. Jag har mist min tidigare kropp som brukade vara normalviktig. "Of all things I've lost I miss my mind the most." Mvh Ozzy.
Vad har jag vunnit... en ny familj i form av pojkvän och katt. Bättre kontakt med biologisk familj på min mammas sida. Tid, framförallt. Jag har mycket tid att fördriva. Men viljelösheten är så stor att jag bara sitter och glor.
Jag har vunnit två vänner. Den är ensamstående båda två. Den ena killen är ett årtionde äldre än mig, men vi har en del gemensamt. Vi har jobbat på samma fabrik (inte samtidigt) och spelat för samma fotbollslag och bott i samma stadsdel. Men jag saknar mitt 90-tal, livet jag hade då har jag mist. Jag funkade bra i samhället då. Det känns konstigt att tänka tillbaka och ibland blir jag ledsen. Jag bara sitter på en stol och andra lever sina (fullödiga) liv.
