Värst, tanke eller verklighet?

Paranoia är hemskt, men verkligheten kan vara värre

Jag undrar om jag verkligen lever i verkligheten? Känns som hörseln indirekt orsakar vanföreställningar och att man inte vet vem som är vän eller fiende? Nu när jag har en relation, så vet jag att ngn tycker om som jag är!

Men är verkligheten verkligen bestående av kärlek?

Nej det tror jag är ett önsketänkande. Verkligheten består nog av atomer och energi. Visserligen är kärlek antagligen en energi men så finns ju motsvarande negativ energi som också måste räknas i såna fall.

Paranoia tankar är projiceringar på världen utanför. Hotet finns inne i människan men eftersom detta är så svårt att hantera så projicerar man så hotet verkar komma utifrån. Röster är också projiceringar, tankar som läggs ut till omvärlden.

Jag förträngde mitt eget självmord så det blev motsatt effekt istället. Ja, Ni vet den där kometen som jag har skrivit/yrat om sen jag började här på Viska.

ispegelland skrev: Nej det tror jag är ett önsketänkande. Verkligheten består nog av atomer och energi. Visserligen är kärlek antagligen en energi men så finns ju motsvarande negativ energi som också måste räknas i såna fall.

Verkligheten borde väl genomsyras av omtanke, det måste ju vara den ultimata väsendet som alla borde genomleva?

Men tyvärr är moder natur och verkligen genomonda människor som styr världen tyvärr, och att detta innefattar den verklighet vi måste motstå för att överleva!