Summera ditt liv

Mitt liv är vackert
Jag växte upp med kärlek
Kärlek från familjen och kärlek till livet
Nyfiken, full av energi och glädje.
Man och två fina små barn
Arbetat och trivts bra med det

Sen kom sjukdomen
Som smög sig på, trängde sig in och inte lämnar mig ifred.
På utsidan lika vackert
På insidan skrämmande och oförutsägbart.
Känner oro för vad som händer inom mig.
Rädd för att förlora allt det som var jag.

Du har inte haft det lätt krokos, skönt att du har träffat en ny som du trivs med, tycker att ensamhet är svårt när man har schizofreni för även om du inte har behov av att prata så mycket alla dagar , så har du någon nära, får mindre ångest av det.

Jag har många, rika och livliga minnen tills 30. Därefter sjuk och inte mycket minnen ens av starka händelser. Sjukdomen har förstört mitt liv. Men jag lever för det mesta glad och obekymrad ändå. Jag slås omkull om och om igen det är lite tråkigt. Men mår jag bra som idag är jag glad. Jag märgen ur livet.

Amandara, jag kan känna igen mig i det du beskriver kring att minnen inte sparas på samma vis efter jag blev sjuk. Du beskriver det så bra.

Jo minnet tar ju stryk rätt ordentligt. Jag vet att det är så för fler här på Viska oxå. Man lever lixom i nuet och gör det så bra som möjligt.

Det är väl främst närminnet, som tar stryk efter första psykosen. Långtidsminnen brukar finnas kvar. Men direkt efter min första psykos kändes det som alla kunskaper var borta, men de återkom senare. Det som kanske kan förstöra långtidsminnen är ECT, men inte hos alla.