ingrid64marie skrev: Du har inte haft det lätt krokos, skönt att du har träffat en ny som du trivs med, tycker att ensamhet är svårt när man har schizofreni för även om du inte har behov av att prata så mycket alla dagar , så har du någon nära, får mindre ångest av det.
:hjärta
Jag har vänner, men jag orkar inte umgås med dem särskilt ofta. Känner mig som en dålig vän pga att orken tryter.
Det var väl lite väl negativt det jag skrev. Mitt liv har varit långt och brokigt. Jag har alltid varit en rebell i varje sammanhang. Efter min ensamma uppväxt och tonår gjorde jag revolt mot allt jag varit med om tidigare. Det var en härlig seger för mig.
Jag har haft en del relationer. Både med män och kvinnor. men det är relationerna med kvinnor som har lämnat avtryck. Mitt första förhållande med en tjej var när jag var 21 och vi var tillsammans i tre stormiga år. Senare träffade jag en tjej inom psykiatrin och vi hade om möjligt en ännu stormigare förhållande. Men vi var tillsammans i 13 år fast de sista tre åren blev hon så sjuk att jag inte längre kunde hjälpa henne utan det slutade illa.
Idag har jag ett förhållande med en tjej, men kan inte berätta mer om det av olika skäl. Vi har varit tillsammans i fyra och ett halvt år. Och det känns bara bra.
I övrigt har jag bra vänner som jag träffar regelbundet och gör fortfarande bus på olika sätt. Jag är en social person men behöver också mycket space för att göra egna grejer.
