Man ska ha fullt upp

Det är skönt att ta det lugnt också och vila.

Fantasio skrev: Idealet är om man mår bra att ha heltidsjobb och familj. Arbeta åtta timmar om dagen och komma hem till en familj, vilken man tar hand om efter bästa förmåga.

Med partner och barn har man alltid saker att göra. Är man ensamstående utan intressen blir det lätt att man hänfaller åt grubblerier och det mår man inte bra av i längden.

Kompisen är liksom jag ensamstående och han var hemma hos mig på en snabbvisit förut, han kände sig ensam.

Hjärnan kräver rikligt med stimuli. Generation efter generation har mejslat fram nutidsmänniskan. Får den inte nog med intryck blir det helfel, man blir ett original.

Jag trivs med att ej ha arbete, men det är för att jag ej har ork med det. Jag skulle vilja göra något konstruktivt och inte bara sitta och glo.

Finns väl en balans mellan vila och arbete?

Benediktinmunkars slogan: Ora et Labora (Latin för "be och arbeta")

Det låter som en flykt för att slippa tänka att ha fullt upp.

Blir trött om inte jag får tänka

Att tänka behöver inte handla om något positivt. När jag går bara för mig själv och tänker faller ofta mörka tankar upp. Dessutom har jag röster i huvudet som slår ner mig i backen. Mitt tänkande är iofs något som hindrar utveckling av demens men det känns som om jag har tänkt allt nu och har hamnat i en loop vilket får det negativa till ett plågsamt hackande. Men fortfarande finns nyfikenhet och intresse kvar för musik vilken hindrar det negativa att ta sig in. Ett gott råd är att ägna sig åt det man är bäst på att göra.

Det finns alltid något att göra tycker jag, eller så vilar jag, så har aldrig tråkigt. Nu ikväll t ex ska jag klippa håret i badrummet.