Jag hade ett skojigt och fritt jobb som distriktsarbetsterapeut i tre år i tre kommuner. Körde omkring hela dagarna och delade ut handikapphjälpmedel. Fick lägga upp arbetet helt själv. Körde bil i alla väglag. Men då kom psykosen och förstörde allt.
Det är sant att studier inte genererar höga inkomster på det sätt som det gör i andra länder. En byggnadsarbetare har bra mycket mer betalt än en socionom t ex. Men då är det ett mansdominerat yrke med ett superstarkt fackförbund. Socionomer arbetar i de flesta fall i offentliga sektorn och får då dela på skattepengarna.
De allra flesta jobb blir tråkiga med tiden. Samtidigt kan ett till synes tråkigt jobb bli roligt med de rätta jobbkompisarana. Jag glömmer aldrig när jag jobbade i Ackis kök på 70-talet. Vi var många ungdomar som hade jobbet som genomfart innan det var dags för studier och livets allvar.
På 90-talet levde jag livet. Jag är en helt annan människa idag jämfört med då. Nu existerar jag, jag har inget liv att tala om. Jag ska försöka ringa vänner ibland, inte bara vänta på att de ska ringa. Sedan tänkte jag börja se på film igen. Små mål kan kanske vara bra att ha, så man inte bränner ut sig.
