Extrem situation

Det dumma med neuroleptika och annan psykofarmaka är att många får fel preparat i fel dos vid fel tidpunkt (den aktuella livssituationen) med dålig läkaruppföljning och dåligt samspel mellan läkare och patient.

Själva sjukdomen och orsaken till vanföreställningar lär knappast gå att medicinera bort. Däremot kan regelbunden psykoterapi som KBT kombinerat med gradvis ökad personlig kännedom och mognad läka en stor del av de ursprungliga problemen. Man får dock räkna med att det ofta tar väldigt lång tid och att vägen till tillfrisknande är både påfrestande och krokig.

Rent medicinskt går det dock relativt bra att lindra de psykotiska upplevelserna, om man gott och väl hittar rätt preparat vill säga. En svår situation kan emellertid uppstå om man som i ditt fall får en någolunda bra ångestdämpning men att de psykotiska upplevelserna fortfarande kvarstår. Då är det ju tämligen svårt att få motivation att ta sina piller, speciellt som man dras med besvärande biverkningar. Precis detta har drabbat min far som lider av paranoid schizofreni. Han har provat än det ena, än det andra, men ingenting har hittills bitit på honom och han är fortfarande så pass sjuk att han inte ens vet om att han är sjuk.

Dock är det ju tydligt att du både har sjukdomsinsikt och viljan att bli frisk, något som är grundläggande för en realistisk förväntad tillfriskning. Så nöj dig inte med att ta ett piller som inte funkar utan säg till läkaren att du vill testa andra preparat tills du får något som verkligen tar bort det mesta av vanföreställningarna och andra psykotiska upplevelser. Även om vägen är lång så är jag övertygad om att du med tiden kommer att tillfriskna ordentligt, även om din själ just nu är skör och extra sårbar. Ge dig själv tid att läka och återhämta dig, och utrusta dig med en stor portion tålamod, så ror du med tiden dig själv i hamn!

Lycka till och sköt om dig!

Crilla, en av mina favoritböcker är Voltaires Candide....
"Låt oss odla vår trädgård."

Ja.

Jag önskar verkligen att jag hann att läsa fler böcker. Jag rekomenderar Dag Hammarskölds: "Vägmärken" inte för att jag vet vad den handlar om men det låter bra på nåt sätt

Jag skulle behöva läsa Bibeln, all referenslitteratur samt alla andra böcker i ämnet för nu är det "ordkrig" kan jag lova och jag kan försvara mig ganska bra. Jag hittar orden jag behöver.

Men jag önskar att jag kunde slappna av lite men dessvärre så accelerar tillståndet snarare och jag har ännu inte gått och lagt mig.

Långsiktigt blir det katastrof om inget händer.

Nån utomstående skulle behöva agera på nåt sätt?

Så här skall man inte behöva ha det!

Jag känner igen mig en hel del i det du beskriver.
Men så är det ju.
Strunta i de böcker som ger dig "kött på benen" i sakfrågan, odla din trädgård först, sen får du sakta bygga upp en världsbild.


[url:3ihi3r9f]http://www.google.se/search?hl=sv&q=odla+v%C3%A5r+tr%C3%A4dg%C3%A5rd+candide&meta=[/url:3ihi3r9f]

Fundera själv på vad candide menar med just detta.
Hur har han tänkt? Hur menar han att han måste tänka nu?
Ser du det genialiska? Jag hade ingen aning om att citatet var så känt faktiskt...

Du hinner läsa böcker, det är din skyldighet mot dig själv att bilda dig.

Odla min trädgård är väl det enda jag gjort tycker jag men människor vill hela tiden förstöra den.

Ja man kanske skulle strunta i alla "ordkrig" men man blir ju lite desperat till slut när man ser omvärlden bli dekadent.

Pressen har ökat dramatiskt sen jag skrev sist och det händer ju hela tiden saker både på Internet och runt huset där jag bor.

Jag kanske bara kan leva några timmar till. Men den annorlunda slutsatsen är:

Mer vin!

Tvångssyndrom