Jag har blivit polishämtad efter att jag själv ringt akutpsyk men inte velat komma in. När jag bodde på ett kvinnoboende så brukade personalen ringa och se till att polisen hämtade mig när det var dåligt men att jag vägrade att åka på utvärdering. Det har varit hemskt och förödmjukande. Varje gång jag mår riktigt dåligt så är jag rädd för polisen. Jag har rymt från polisen några gånger.
Är man högljudd så brukar väl grannarna i första hand ringa störningsjouren och sedan antar jag att de kollar hur det är fatt.
Första gången var mitt i vintern och jag stod barfota och sparkade snö bakom Statoil och folk reagerade på att det inte var riktigt normalt och jag gick väl inte att kommunicera med. Polisen skjutsade in mig till psykakuten.
Andra gången var jag förvirrad i ett köpcenter någonstans i stora Stockholm och försökte stjäla ett par pensionärers matkassar. Någon ringde polisen och de skjutsade in mig till psykakuten där jag inte kunde redogöra för någonting.
Tredje gången ringde min dåvarande pojkvän för att han var rädd att jag skulle sticka iväg och i värsta fall ta livet av mig.
När polisen kommer ger jag upp... Tre ggr har jag hämtats av polisen och jag har aldrig gjort motstånd då, så det har inte varit en obehaglig upplevelse för min del... Senaste gången var det en kvinnlig polis som hjälpte mig att klä på mig.... :lol: Jag öppnade naken, med täcket runtomkring mig. (Låg och sov)
