Polishämtning

Undvik allt onödigt prat. Säg bara sådant som är gott och till hjälp för dem som ni samtalar med, och som kan bli dem till välsignelse.

1984 blev jag hämtad av polis. Det gick lugnt till.

Jag har blivit hämtad av polisen en gång. Det började med att min mamma ringde min psykosmottagning och sade att jag inte mådde så bra. Då skickar de en läkare och sjuksköterska hem till mig. Jag vägrade släppa in dom och minns inte riktigt vad vi pratade om. En stund senare står polisen bakom dörren. Det var bara att följa med. På psyk fick jag träffa en läkare som hävde LPTn då jag var varken psykotisk eller deprimerad. Alltihopa var bara så skämmigt och jag var jättesur när jag åkte hem

Polishämtning har jag flera erfarenheter av.
Hur många, kommer jag inte ihåg riktigt.
Känns mest som ngn slags taxi.
Därmed är det inte sagt att det är roligt när det händer.
Första gången fick de dock dra ut mig från bostaden.
Resten har allt gått lugnt till.
Har läkaren satt LPT på mig vid hämtning, så brukar detta gälla även
när jag kommer fram till akuten.
Har alltså aldrig ändrats eller så.
Föredrar lite äldre poliser, just för att de är lite mindre "hetsiga" än de yngre.
Bor i en liten stad och möter man dem när de är ute och patrullerar, så brukar de faktiskt hälsa.(förutsatt att de känner till en)
Detta uppskattar iallafall jag.
Nu tror och hoppas jag att det inte behövs ngn handräckning framledes, men i vilket fall som helst
så vänjer man sig lite grann vid både LPT och polishämtning.
Värst är det första gångerna eftersom främsta anledningen är ju att man saknar sjukdomsinsikt.
När man mår bättre brukar man förstå att det inte var så konstigt.
Ha det..
/Fred