Ja saken är den att han visar inte den "sjuka" sidan för någon annan än familjen och de närmaste. Hur ska sjukvården få se den sidan utav honom? Hur fungerar det, ni som haft vanföreställningar? Har man någonsin någon klar tanke där man förstår att allt kanske inte är sant?
Min erfarenhet är att jag vaknar upp en dag ur min psykos och förstår hur fel jag haft.
Din bror har kanske vanföreställningssyndrom. Då är det svårare att komma ur
vanföreställningarna. Hans höga ålder pekar på det.
Ja för att vi kan se ett mönster sen flera år tillbaka i tiden men vi har nog inte riktigt förstått hur illa det är! Jag skulle vilja kontakta någon psykiatrisk privatklinik i södra Sverige. Tar gärna emot tips, Göteborg eller Malmö osv. Han är inte i något tillstånd just nu så man kan prata med honom, han är lixom inne i någon typ utav bubbla.. Hopplöst känns det.
Jag "spelade" helt normal när läkaren kom hem till mig och skulle kolla om jag behöver hjälp. Men han såg att jag inte var riktigt "normal" vid tillfället. Jag tyckte jag var normal på sjukhuset men blev ändå inte utskriven. Jag var hur normal som helst. Andra åkte ut och in på avdelningen med svängdörrar, men jag blev kvar.
Tror att en erfaren läkare kan se/höra saker som pekar på att han behöver hjälp eller bli inlagd om han är en fara för sitt liv.
Ja det låter precis så som han gör. Han har varit i kontakt med många läkare pga förslitningsskador mm från hårt arbete. Och ingen läkare har sett denna sidan men nu är det ett tag sedan han var hos någon läkare. Var börjar man med? Kontaktar man psyk på sjukhuset? Hade helst velat ha en privatklinik..
