Apatisk...

Zoloft var rätt meningslöst för mig.
Citalopram tar mig ibland ur de värsta svackorna så att jag kan börja om så att säga.
Den här gången har jag blivit för uppskruvad. Full fart till ingenting, arg också. Visserligen mitt habitualtillstånd, men den här gången har det drabbat män i min närhet..hehe.
Kanske inget slöseri med medicinen ändå vid närmare eftertanke :lol:

Otrevligt är det dock att vara arg och så manisk att koncentrationsförmågan och förankringen i verkligheten (den lilla som finns) går upp i rök. Nog jobbigt som det är.
Sätter ut Citalopramen helt om tre dagar.

Det var Zoloft som fick min husläkare, som då behandlade vad som ansågs vara en utmattningsdepression, att börja misstänka bipolär sjd, för jag blev så uppskruvad i början. Och bortom normalt uppskruvad. Psyk fattade inget av det där. Och så tog det några åt extra att få den riktiga diagnosen. Jag fortsatte vara utbränd i tre år samtidigt som jag var sådär att jamen jobbet HAR varit jävligt jobbigt men det kan ju ha varit för att jag var hypoman ett helt halvår innan jag kraschade. Men det här är något annat, något mer.

Nu äter jag cipralex, "nästa generation" av citalopram. Och av de måååånga preparat som jag har provat så funkar det här bäst i kombination med lamictal.

Enligt FASS har Citalopram samma risk för svimning, som Zoloft. De verkar också på liknande sätt och är båda SSRI-antidepressiva. Jag har använt Citalopram under ett par månader och är ganska nöjd. Bra effekt också på ångest och tvångstankar. De enda biverkningar jag noterade var illamående samt ibland viss yrsel.

Jocke skrev: Vore det en idé Pippi att omvandla kvällspiggheten till en drivande kraft på dagen, då är du väldigt beroende av insomningsmedel och riktiga sömnmedel, som inte påverkar dig hela morgonen? Eller du kanske ska släppa dina krav att det är på kvällen och natten man ska leva? Viktigt med en struktur, du har ju jobbet, där du kopplar ifrån dig själv. Eller kanske du ska söka dig till nattpatrullen? Om man inte kan jobba morgon, då kan man lika gärna jobba natt, det kan vara tråkigt, bara man inte känner att man genomlider livet. Din apati är nyckeln till att dyrka upp låset. Lyssna inte så mycket på andra, jag har upptäckt att man får bara olika råd av olika människor, bättre att skapa ett medelvärde eller en kompromiss för att kunna leva själv. Jag har inte nyckeln till relationer, jag upptäcker att jag måste värja mig mot olika kommandon, vilket för mig innebär en viss form av tvångstanke, att allt jag tänker måste jag visa upp offentligt, det kan låta som en sorts apati, men är det inte, letar utvägar, vilken även din hjärna gör. Man vänjer kroppen vid vissa element. Hjärnan är mer anpassningsbar än man tror, men avlägsnandet av hindret är svår nog ändå.

Hittade ett tio år gammalt inlägg! Det känns som om jag bara har snurrat runt i cirklar hela tiden sedan dess! Pratar fortfarande i samma termer, har inte "forskningen" kommit längre?

images.bonnier.cloud/files/ill/productio...imgixjs-3.3.2&w=1600

Det är mycket länkar, men jag har förstått att en relation är en indiciekedja, där allt måste kugga in för att kunna hitta den dyrbara koden till en djup relation! Jag gillar inte att gissa, så jag får använda all fantasi, till att dyrka upp det lås alla individer har till en början! Det är verkligen så olika metoder man måste använda sig av.

Har pratat mycket på sista tiden om statiska element som inte förmår kunna utföra kreativa och konstruktiva uppdrag, utan trivs med att utföra samma rutiner hela tiden. Man kan i dessa fall bara förändras inifrån?

Vart tvungen att fylla i ämnestråden, så detta kan vara ett nystart för denna tidigare tråd? Jag vet att man egentligen inte kan återuppliva gamla trådar, men jag känner att bilden hjälper mig att förstå, att livet innebär att kedjereaktioner är ett måste för att uppnå sitt mål! Har man sagt A så får man säga Bär en sliten klyscha, men den stämmer bra in på verkligheten!

Det är svårt att förändra sig själv. Man blir förvånad, när man upptäcker att man tänkte samma tankar för flera år sedan som idag.

Känner igen det där. Känner mig apatisk för det mesta o det jag tyckte en gång i tiden var intressant o roligt känner jag inga känslor för idag men försöker göra saker ändå. Önskar jag kunde känna mer att saker är roliga men det gör jag inte längre...