Omen

Mer
10 år 1 månad sedan #653885 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Omen
Skulle du våga berätta det för någon i vården, som psykolog eller paykiater?
Mer
10 år 1 månad sedan #653915 av Utomjordingen
Svar från Utomjordingen i ämnet Omen
Vågar skulle jag väl – men vården är nog dom sista som jag skulle vilja berätta för. Anser att det är delvis vårdens fel när det gäller mig. Vården har gjort mig sjukare!

När jag berättade om att jag blev misshandlad och hade hemfridsbrott av min ex kvinnans man (mitt ex som jobbade på den avdelningen där jag var tvångsinlagd) så tog varken överläkaren eller distriktssköterskan inte det på allvar. Typ, låtsades som ingenting hade hänt eller att det inte var så allvarligt.

Minns för runt, cirka och cirkus för 10 år sedan så tog det cirkus, cirka och runt 10 år för min distriktssköterska (som brukade ge mig injektion Trilafon) att ställa frågan för första gången: ”Hör du röster?”. Ja, sa jag då och efter det sen ville eller såg hon till att vi skulle ha nån slags kontakt längre - så, såg jag det då!

Sen också visste inte min kvinna om att jag har en psykisk sjukdom för jag spelade frisk länge och när hon fick veta om att jag har med psykiatrin att göra så lyckades hon nästan att ta livet av sig. För det blev en chock för henne att veta om att jag har en psykisk sjukdom.

Så visst har jag haft det ett helvete på grund av psykiatrin!
Mer
10 år 1 månad sedan #653921 av Geta
Svar från Geta i ämnet Omen
Personalen inom psykiatrin tog dig kanske inte på allvar när du ingick i privat relation med personal.
Mer
10 år 1 månad sedan #653922 av Utomjordingen
Svar från Utomjordingen i ämnet Omen
Jag behöver inte spela psykisk sjuk idag för jag är det utan vad jag behöver är att spela frisk - eller hur är det?

Med andra ord, inte som på bild - eller hur är det nu? Ska man spela frisk eller sjuk - jag är förvirrad idag när det gäller det?!

Mer
10 år 1 månad sedan #653945 av Jesus/magnus
Svar från Jesus/magnus i ämnet Omen

Utomjordingen skrev: Vågar skulle jag väl – men vården är nog dom sista som jag skulle vilja berätta för. Anser att det är delvis vårdens fel när det gäller mig. Vården har gjort mig sjukare!

När jag berättade om att jag blev misshandlad och hade hemfridsbrott av min ex kvinnans man (mitt ex som jobbade på den avdelningen där jag var tvångsinlagd) så tog varken överläkaren eller distriktssköterskan inte det på allvar. Typ, låtsades som ingenting hade hänt eller att det inte var så allvarligt.

Minns för runt, cirka och cirkus för 10 år sedan så tog det cirkus, cirka och runt 10 år för min distriktssköterska (som brukade ge mig injektion Trilafon) att ställa frågan för första gången: ”Hör du röster?”. Ja, sa jag då och efter det sen ville eller såg hon till att vi skulle ha nån slags kontakt längre - så, såg jag det då!

Sen också visste inte min kvinna om att jag har en psykisk sjukdom för jag spelade frisk länge och när hon fick veta om att jag har med psykiatrin att göra så lyckades hon nästan att ta livet av sig. För det blev en chock för henne att veta om att jag har en psykisk sjukdom.

Så visst har jag haft det ett helvete på grund av psykiatrin!


deju inte psykiatrin som är boven, deju ditt hemlighetshållande och lögner som trasslat till det för dig?
går du in i framtiden med öppna ögon, och utan att ljuga eller "glida undan" sanningarna, då går det bra för dig.

men du kommer aldrig bli som batman, om du inte lever som honom.... en som har kämparglöd för
rättvisan och sanningarna.

hur är det med jokern? varför hade han blodigt ansikte, i den comicstrip you showed?
*'* there is only truth, everything else is falling apart. '*'

förlåt mig om jag är rak med dig, sanningen kommer göra oss fria!. mentalt ;)

ditt motto, vad är det?

mitt är '**' klarhet och förståelse '**'.

@Jesuite_magnus

John 8:31-32.
Mer
10 år 1 månad sedan #653946 av Utomjordingen
Svar från Utomjordingen i ämnet Omen

Personalen inom psykiatrin tog dig kanske inte på allvar när du ingick i privat relation med personal.


Jag ångrar att vi blev ihop - men det var nån slags överlevnadsinstinkt när jag var tvångsinlagd. Jag var ung och rädd när jag var tvångsinlagd. Försökte hela tiden hitta alla möjliga vägar för att jag skulle känna mig trygg och bli utskriven. Men den tryggheten jag hade med mitt ex under 2 år vi var tillsammans försvann igen när min dåvarande kvinnas nya man och hans kompis misshandlade mig och gjorde hemfridsbrott.

Med andra ord så har jag bara försökt hela tiden klara mig ur svåra situationer. Men motgångar efter motgångar och utan stöd från någon har gjort att jag är ännu mer iskall än någonsin idag.

Ja, jag vill ibland att kometen kommer: