Seroquel till barn samt Fluanxolfrågor

Karin, vad vill din son?
Vill han komma till behandlingshem eller stödfamilj?

Karin,

Du kunde ju ringa och fråga Schizofreniförbundet om de har några stödgrupper för föräldrar till barn med schizofreni. Schizofreniförbundet är en anhörigförening i huvudsak.
www.schizofreniforbundet.se/

Hej igen!
Det var ett tag sen jag va inne här...har mått (och mår ännu) så dåligt...

Min son kommer få en stödperson som socialen ska skaka fram inom ungefär 3 månader har dom sagt. Du som frågade om min son sjlv vill komma till behandlingshem eller till stödfamilj, så nej, det vill han inte. Han vill bo med mig - även fast jag (särskilt just nu) inte funkar så bra i alla lägen. Orken tryter och man famlar efter krafter men fattar inte hur man ska orka...
Jag försöker i alla lägen att "hålla masken" och försöka hålla ihop mig, men det tar väldigt mycket på mina krafter och jag vet inte hur länge man orkar. Jag är inte den som ger upp förrän hjärtat slutar slå, men ibland blir man bara så innerliggt trött och skulle vilja ta en time-out och liksom få ladda batterierna...

Min kontaktperson har slutat sitt jobb, så just nu står jag utan nån sån, och det känns verkligen hårt. Man har ingen att vända sig till längre. Det ska sättas in en ny person på dennes tjänst, men det kan ju ta månader innan det kommer nån, och sen är det viktigt att personkemin ska stämma tycker jag. Annars kan jag omöjligt prata öppet om det inte stämmer liksom...

Min läkare har remitterat mig till ett psykos-rehab, men det är nog 3 månader sen eller nåt sånt och jag har inte hört ett ord än. Vet inte hur vårdgarantin funkar, eller om den gäller inom psykvården? Ibland vill jag låta mig läggas in för att få hjälp själv (på psykavdelningen) men jag får sånt dåligt samvete för min son, och sen känns det som jag får panik av tanken på att bli inlåst igen.. Tankarna far runt i skallen och jag vete tusan hur jag ska hitta nån lösning på allt?

Hör och ser en massa "dumheter" hela tiden, som oxå tar på skallen. Har svårt att sova, är uppe o travar runt och måste "gå bort" en massa stickningar som far runt i kroppen + alla röster som snackar hejvilt. Testar sömnmedicin, men det hjälper inte. Testar ångestdämpande, men det tar inte bort rösterna eller synerna utan gör bara att jag sluddrar när jag pratar och skallen känns som bomull.

Nä, nu ska jag sluta rabbla en massa om mig o mitt.

Stor kram till er alla - det är bra att kunna skriva av sig här!

Karin,

Tråkigt att du inte mår bra just nu. När man mår sämre är det viktigt att man sover tillräckligt, men dina sömnmediciner verkar inte fungera. Nozinan brukar fungera, när andra sömnmediciner inte fungerar och särskilt om man är psykosnära. Seroquel kan också vara ett alternativ.

Det verkar som du har ganska stort behov att få olika saker för dig och din son fixade. Ett personligt ombud är en sådan fixare, som skulle kunna ordna olika saker åt dig och din son. Det är kommunen som tillhandahåller personliga ombud och det är gratis.

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.

Jag såg någonstans här på forumet länkar till youtubeklipp där dom visade barn som hade "ryckningar" eller hur man ska beskriva det. Dom satt vid TVn men kunde inte vara stilla utan det liksom kröp i kroppen på dom hela tiden, och det var även ett kliande eller andra rörelser med armarna/händerna runt ansiktet eller på kroppen.

Jag hajade till för det var precis som att se sitt eget barn. Han rör alltid konstant någon eller några delar av kroppen. Sitter och gör minspel eller som om han skulle "mima" till vad som sägs till TV-program t.ex.

Är det något som hör ihop med diagnosen eller något som är som en biverkning av medicin/er?

Nu skrevs det att jag inte skulle ta medicinfrågor här eftersom man inte skulle lyssna på "löst folks" uttalanden, men jag väljer att ignorera den kommentaren, för jag tror ändå att folk som har egna eller anhörigas erfarenheter kan säga en hel del om vad som försiggår. Dessutom finns en förståelse för det "avvikande" bland dom (oss) som själva är drabbade, många gånger mycket mer än hos dom som endast läst sig till kunskaperna...

Vill inte trampa nån på tårna, men ville ändå säga detta för jag har känt hittills att detta forum är öppet och till för ALLA..?