Att inse att man alltid kommer att behöva medicin.

Mer
10 år 6 månader sedan #619142 av Eos
Akta dig Hurt, jag tycker om dig och blir orolig för dig. <3
  • Hurt
  • Besökare
  • Besökare
10 år 6 månader sedan #619144 av Hurt
tack för din omtanke, ja tycker oxå om dej...men ja behöver ingen som tar hand om mej tack men nej tack! :hjärta
Mer
10 år 6 månader sedan #619146 av Eos
Oki :hjärta
Mer
10 år 6 månader sedan #619166 av Moonlight1

Hurt skrev: ja var i min hemstad i örebro nu i en vecka, ja drack, tog stesolid, sniffa morfin allt för att döva smärtan med att vara rädd för att åka in i en ny psykos och ida hemma i uppsala är ja e helt ny människa och kom fram till att ja e nöjd med mina få vänner att ja inte behöver inte mer, men ja saknar en hetrosexuell killkompis som man kan snacka allt om, för alla mina hetrosexuella killkompisar förlora som med alla andra när jag blev schizofren, men vem skulle stå ut med en tönt till narcissist som misslyckas med allting och bara småknarkar och sånt...har tagit 40 mg stesolid och några öl just nu... så de gungar fint....eller va säger du partyjunkie?? tror du inte de svänger till softischheter....



peacee!



stesolid och öl är nice var länge sedan jag tog benso och drack också för den delen.. har inte druckit eller tagit någon drog sedan 11 april 2011 när jag hamnade på rättspsyk...
har ju permissioner nästan hela veckorna nu men kan inte dricka eller ta droger för jag har antabus så får jag lämna piss prov när jag kommer tillbaks till avdelningen.
Mer
10 år 6 månader sedan #619205 av Admin1
När man har en psykos, så är behovet av medicin självklart på något sätt och då behöver man ganska höga doser för att motverka psykosen. Senare när psykosen lagt sig kan man ofta klara sig med en lägre dos än akut. Idag använder jag mycket lägre dos än när jag insjuknade. Nu tar jag lägsta dos och har gjort det länge nu.
Mer
10 år 6 månader sedan #619208 av islaa
Det sista överläkaren sa till mig senast jag var inlagd var att jag aldrig kommer kunna klara en graviditet då det skulle vara en för stor påfrestning för både mig och barn. "Du behöver medicinera livet ut". Så nu är det bara att försöka handskas med att man är ansedd kroniker. På ett sätt känns det skönt, jag har aldrig egentligen velat haft barn. Men jag är orolig för mitt förhållande. Min kille vill. Han sa "Det ändrar inget just nu". Jag har hängt upp mig lite på just nu. Hur länge duger katten som vårt kärlekbarn liksom.